Ge mig lite mer vårsol tack
Valparna är i köket igen. Små tassar rasslar iväg övre vinylgolvet och ilska tjut hörs mellan varven när någon biter en annan i örat eller så. Det är tredje gången idag. De nöjer sig inte med mindre nu. Vill ut ur hagen för upptäckarlusten är stort, näst intill omättlig. Fas de blir fortfarande trötta rätt fort så får de rusat runt en stund är de rätt nöjda sen. Skönt tycker jag som njuter av tystanden och det för tillfället lindrade samvetet av att inte ge dem riktigt all den tid de vill ha. Mamma My är med också, övervakar och håller koll. Än har jag inte sett några lekinviter från hennes sida, hon verkar mer vara en mamma av den praktiska sorten. Ordnar och håller rent, håller ett övervakande öga p avstånd. Men det kan ändra sig allt eftersom valparna blir äldre förstås. Om inte annat finns det gott om andra leksugna vuxna hundar i det här hemmet så lek lär det bli. Bästa leksakerna just nu är slottsherrens (nytvättade) trasiga strumpor med knut på och sladden till min laptop. Så den får jag se till att hålla undan.
Lass och Till fick en liten träningsrunda idag igen. Egentligen är det deras dagliga promenad som omvandlas till det för mer än ett pass om dag per hund hinner jag inte med. Fokus på sökträningen men vi hinner med lite annat också. vanligt hyfs och sådana saker. Sökträningen går framåt för Lass tycker jag. Nu söker hon mer framför mig än bakom mig och redan det är ett framsteg. Vi är bara i början av det än och det kommer att bli bar när det är klart. Det känns som jag skrivit det förut, som jag skriver samma sak igen och igen men det är väl så träningen är med tänker jag. Jag tränar samma sak med hundarna om och om igen. och igen. Ett oändligt antal repetitioner i varje steg. Nötande. Inte särskilt flashigt eller superspännande alls, mer av vardagligt tugg. Men det gör skillnad och jag har tålamod till det. Finner det till och med rogivande och stimulerande. Labradorerna fick turas om i närsök efter tennisboll på sin runda. Gammalt visset gräs med frost i gav utmanande vittringsförhållanden. Det i kombination med stark retning fick hundarna att leta ihärdigt och intensiv för att hitta bollen. Bara en boll i taget ute. Eller ingen. Inte flera. Jag har en tanke med det. Vill inte riskera att de släpper en vittring för att finna en annan. Ingen som kan ge oönskat resultat i alla fall. Pal är så häftig att se i närsöket. Därmed. Jag blir fartblind och uppslukad av hans intensitet i letandet. Ha gör allt med sådan galen frenesi att jag ibland undrar hur det ska sluta. Kommer han att hålla men framför allt, kommer jag att hålla för hans tempo. Det återstår att se men helt klart är att jag behöver steppa upp lite om jag ska kunna matcha honom.
De obligatoriska bakslagen är på ingång. Mars snön som bara måste ner. Jag följer prognosen och undrar över morgondagens kurstillfällen. genomförbara eller inte? Problemet med ett någorlunda väder beroende utomhus jobb. Ibland önskar jag en inomhushall. Uppvärmd. men inser samtidigt att den skulle få stå tom väldigt många dagar vare år och att jakthundsträning trots allt låter sig göras allra bäst utomhus. Visst det finns delar som kan tränas inne men långt långt i från allt och inte specifikt de delarna som gör jakthunden. Till det behövs vittringar, miljön och terrängen där fåglarna lever som de jagas i. Bland annat. Jag drömde om att bli ridlärare när jag var liten, långa dagar i kalla ridhus och uteritter i alla väder. Jag blev hundlärare. Inte så långt ifrån ändå. Äpplet faller inte långt från päronet och så vidare. Nöjd med mitt val om än inte helt med den väntade snön. Ge mig gärna lite mer vårsol tack.
