Hurra och hjälp!
En annorlunda flock dovhjortar på ärtåkern den här morgonen. Mestadels ljus dov och några vita. Våra vanliga är annars mest av den mörka nästan svarta modellen På tillfälligt besök för ärtornas skull kanske eller så har de kommit för att stanna. Jag spanar ut i morgonljuset och diset för att se älgtjuren men ser bara hjortar. Om vildsvinen är där har jag ingen om för de har för korta ben för att synas bland de gulnande ärtorna. En plog gäss drar förbi nedan jag undrar var duvorna är någonstans. Vi hade väntat oss mängder av duvor nu när ärtorna mognat men de lyser med sin frånvaro. Duvorna.
Valparna lyser med sin närvaro istället. Morgonstund har guld i mund. Och massa energi. Jag får för mig att göra rent ugnen och Pal att ta burken med vatten jag hade att doppa trasan i så nu torkar jag golvet istället. Jag borde väl sluta kalla dem valpar nu för de är inte små längre och det kan uppstå missförstånd. Jag har ju inga mer valpar än unghundarna. Lass är trots allt ett år nu och Pal är dryga fem månader så att kalla dem unghundar blir mer rätt. Men jag gillar att tänka på dem som valpar, gillar den kravlösa tillvaron valpperioden innebär så jag hänger gärna kvar där ett tag till. Så jag inte behöver skaffa en ny. Valp.
Han är rolig den valpen jag har nu, Pal. Pigg på livet. Sprallig för att i nästa stund sitta på altanen djupt försjunken och begrundande titta på kaninerna som rymt och leker på gräsmattan. Lite blyg ibland men samtidigt orädd. Följsam men självständig. Jag vet. Det går inte riktigt ihop egentligen alla de där bitarna. Inte i en och samma hund. Han har ett livligt tempererat Pal, jag tror det är det som gör det. De snabba reaktionerna och växlingarna emellan egenskaperna som gör att ytterligheterna byter av varandra. Han har en otrolig passion ör vatten(och lera) och fullkomligt älskar tennisbollarna och de övningarna vi gör. Hurra och hjälp! Mest hurra för jag ser fördelarna med en riktigt motiverad hund men lite hjälp eftersom jag också är medveten om att det lätt kan gå överstyr. Men absolut hurra ändå. Jag bli så glad av att se hans målmedvetna fokus och engagemang i jakten på tennisbollarna.
Den andra valpen, som egentligen inte är valp mer, är enklare på det svårare sättet. Enklare för att det inte är så stora ytterligheter att ta hänsyn till Hon är mer ett jämnt flöde av hyss och styrka och jag behöver inte ha så mycket fingertoppskänsla. Svårare av nyss nämnda anledning för med sitt sätt tillåter hon mig inte att komma i närheten av något som kan liknas vid avkoppling. Inte när hon är med mig i alla fall. Å andra sidan är hon tålig och stark och gränslöst rolig att jobba med när vi är enade. Och det händer faktiskt allt mer att vi är det. Börjar nästan bli en regel till och med. Hurra för det och hjälp för resten. Stort HJÄLP till och med. Men det ska nog ordna sig med henne med.
