I go to the forest to lose my mind and find my soul

Det har varit vackert idag med. Mycket sol hela dagen men solens värme kunde ändå inte mäta sig med de iskalla hårda nordanvindarna så det fick bli många lager kläder ute och dubbla värmekällor inne. Ett tag gick både värmepumpen och kaminen för fullt i slottet utan att jag blev varmare så jag laddade med många koppar hett te också. Vilket jag ångrade något ute i skogen senare då det blev rätt komplicerat med dubbla långkalsonger, överdragsbyxor och lång parkas när jag var tvungen att kissa.

Jag har gjort det nu. Varit på bio och sett ”A star is born” med Bradley Cooper och Lady Gaga i huvudrollerna. Fem minuter in i filmen funderade jag över varför vi inte gör det här lite mer ofta. Går på bio. Jag är dålig på att se på film hemma i slottet, koncentrationen brister när splittringen blir för stor vilket det ofta blir hemma eftersom det finns tusen störningar och mycket som behöver fixas eller kollas. På bio blir det annat. Där är det mörkt och nedsläckt och jag är hänvisad till min bekväma stol, popcornen och den stora filmduken tills filmen är slut. Där jag inte kan välja bort. Jag tycker om att se filmer som känns. Det gjorde denna filmen. Vacker och tragisk. Den kändes rejält och har fortfarande inte riktigt velat släppa taget. Ungefär som mina intensiva drömmar om nätterna, de hänger sig fast och känslorna i drömmen blir ofta kvar långt in på kommande dag. Filmen hänger kvar än så idag ett dygn efter bioföreställningen tänker jag istället att det är bra att jag inte går på bio så ofta. I alla fall inte och ser filmer som berör mycket. För jag har helt enkelt svårt att hitta tillbaka till vardagen och verkligheten.

Lilla Flow och resten av gänget gör däremot sitt bästa för att hjälpa mig att se verkligheten. Uppoffrande tittar hon under lugg på mig med sina pigga pepparkornsögon innan hon kastar sig över det som finns tillgängligt. En mjuk vante i det här fallet. Den tar hon i ett stadigt grepp och far runt som besatt över köksgolvet. Vanten är helt okej, lite värre var det med den stora julgranskulan hon plötsligt hade i munnen i går. Egenhändigt nedplockad från granen genom att balansera på clubfåtöljens ryggstöd. Det krävdes en viss övertalning för att få tillbaka den julgranskulan. Flow har ett stort föremålsintresse, ett fast grepp och en vilja av stål. Hennes starka psyke visar sig inte minst i hundgruppen, hon får som hon vill den lilla och lurar till sig ben och hjorthorn från de vuxna hundarna som en manipulerande ficktjuv. Det är bara Lyra hon inte rår på. Försöker hon något där så får hon stryk. Väl anpassad och förmodligen välbehövlig stryk. Ute i hundrummet påminner Mer mig om att lilla Vi höglöper genom ett irriterande gnisslande och de andra grabbarna steppar med klospetsarna i golvet för att påpeka samma sak. Här är det liksom ingen risk att jag missar verkligheten och livet som pågår bortanför bioduken. Så vi klär på oss och går ut i skogen mina terapeuter och jag. I skogen glömmer grabbarna löptiken och eventuellt missade chanser och travar glatt fram på stigen. Utom Bäst som galopperar, jag är faktiskt tveksam till om han överhuvudtaget vet hur man travar. I skogen lyser solen mellan trädstammarna och den kalla vinden når oss inte. Vi njuter av lugnet och naturen där vi promenerar i rask takt medan tankarna svävar fritt. Hemma igen dricker jag lite mer hett te, tänker lite till på filmen, och växlar till nästa hundgrupp och tar Mer på en runda tillsammans med lilla Flow. En rätt bra kombination har jag märkt. Lilla Flow skuttar glatt runt och håller avståndet till mig fint och naturligt. Vissa sträckor får Mer söka, jag håller honom lite närmare än jag brukar och Flow hänger med utan att det blir för mycket ”följa John” av det hela. Med jämna mellanrum stannar hon till vid mig och söker kontakt. Kanske för att tanka lite kärlek och trygghet, jag vill tro att det är så, men förmodligen mer troligt för att få en godis. Vad än anledningen är så gillar jag hennes kontaktsökande. Tredje vändan blir med de löpande tjejerna, då gör jag misstaget att gå över fälten där vinden kommer åt. Brr. Lite mer hett te när vi kom tillbaka blev lösningen på det.

Don´t do what is easy, do what is right!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen