I sitt esse

Härliga, regnfria och ljusa vårkvällar avlöser varandra. Och äntligen har det blivit behagligare temperaturer. Om man så önskar så kan man gå ut och träna eller pyssla i trädgården halv nio om kvällarna och ändå hinna uträtta en del innan mörkret kommer. Frustrerande nog är jag trött på kvällarna och orkar inte riktigt ta tag i vare sig det ena eller det andra men jag njuter av ljuset och kvällarna ändå. Morgonen är fortsatt min bästa tid och tacksamt nog ljusnar det riktigt tidigt den här tiden med, så mycket hinner fixas redan på morgonen. Måhända är det också därför jag är trött på kvällarna. Innan jag hann bli alltför trött idag hann i alla fall slottsherren och jag ut på en träningsrunda med Bäst och Vi ett gäng tennisbollar. Ett snabbt pass med hög actionnivå där vi sköt bollar till olika områden och sedan växlade mellan raka skick och snabba höger och vänsterslag. Bra resultat allt som oftast och när det blev mindre bra var det snabbt reparerat. Den gule labradoren var i sitt esse och var snabb, intensiv och lycklig. Fröken Vi hängde med fint hon också och tog ett par kliv över senaste tidens tveksamheter i att vända ”ut” hundraåttio grader. Sedan plockade vi gräs till de sjutton kaninerna och den lilla hönsflocken medan hundarna kvällsrastade sig runt oss och nöjeshoppade en del över staketen på ängen. Ljusa vår och försommarkvällar ger mig fina minnen med, som inte precis har med hund att göra. Ljusa ljumma sommarkvällar tillsammans med mormor och morfar. Med trädgårdspyssel, varm choklad och mormorskringlor till doften av hägg och mentolcigaretter. Vi följde tv serier med, Lilly Harpers dröm eller kommissarie Morse till exempel och så satt vi framför tvn med ytterdörren på vid gavel så vi kunde höra fågelsången samtidigt som filmen pågick. Det är längesedan nu men ljusa sommarkvällar och allt det som ingick då väcker fortsatt samma känsla av välbehag hos mig. Till och med doften av mentolcigaretter.

Det händer mycket i naturen den här tiden på året och trots att det hittills varit ovanligt kallt har vi sett flera fågelungar och årets första kronhjortskalv. Vi har också i stort sett gått rakt på två fågelbon. Ett på marken intill en stenmur fyllt av trastungar och ett annat intill en annan stenmur i en hage där en gräsandshona låg på ägg. Det gäller att se var man sätter fötterna nu och ha koll på hundarna så det inte sker olyckor. Dagen idag har som vanligt ägnats till träning av hundar och dess förare och vi har sett till att hålla oss i marker utan häckande fåglar. Fina träningspass med lagom utmaning fick vi till, och jag tror att alla deltagare hade flera saker de var nöjda med att plocka med sig hem och glädjas över. Jag känner mig priviligerad som har det här som arbete. Att jag får möjlighet att lära känna hundar och deras förare och får vara med och lägga några pusselbitar till alla de bitarna som ingår i pusslet för att få till en bra relation och en väl fungerande apportör. Tänk att det är möjligt att ha ett så givande och roligt jobb!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen