Lära gamla hundar sitta
Går det att lära gamla hundar att sitta? Många hävdar det bestämt. Jag är en av dem. Men det måste medges att det är rätt komplicerat och att det går oändligt mycket lättare att lära unga hundar sitta. Jag tragglar med balansplatteträningen nu. De två yngsta hundarna kopplade min önskan med plattan och sina egna tassar ganska fort. De prövar sig fram med lite lirkande från mig , träffar rätt och får en mjuk godbit som belöning. Enkelt och kul och inte särskilt tålamodsprövande. Men de äldre! Här pratar vi mer fastlåsta positioner och brist på initiativ. Förstår jag inte så avvaktar jag nog helst säger den gule hunden och kan inte för sitt liv räkna ut hur jag vill ha det trots en stor skål med mjuka godbitar. Tids nog tänker jag. Tids nog och utrustar jag mig med en mängd tålamod jag egentligen inte har och försöker vara så pedagogisk jag bara kan, så inte den gule ska känna sig helt värdelös.
Jag kände igen mig själv i situationen igår när jag besökte den lokala vårdcentralen för ett läkarbesök. Det är mycket nytt nu sedan pandemin kom och det är många år sedan jag var på vårdcentralen. Efter att ha blivit insläppt genom ytterdörren med munskyddet väl förankrat upplyste sköterskan mig om att jag kunde checka in själv vid den automatiska incheckningen och sedan ta plats i väntrummet. Efter en stunds studerande av incheckningspanelens knappar och instruktionstexter satte jag igång glad över att inte ha någon bakom mig i kö. Får jag pröva i lugn och ro brukar sådana här säker lösa sig men om något stressar mig eller brådskan gör sig påmind känner jag av samma låsningar och obehag som den gule hunden och förhåller mig då helst passiv. Av erfarenhet vet jag att knappar och anvisningar inte är min starka sida men det går som sagt att lära även gamla hundar att sitta. På andra försöket lyckades jag, betalade via swish och var incheckad och redo för det tysta och stilla väntrummet. Läkaren jag sedan fick träffa var på riktigt, det kändes betryggande och jag uppskattade att få prata med en kunnig människa ”in real life” och inte i ett onlinesamtal via nätet. Teknik i alla ära men inget överträffar möten närvaron i verkligheten.
Möten, träffar och coachning online har växt lavinartat under pandemin. Ett riktigt bra komplement till fysiska träffar och utbildning när inte det vanliga har fungerat under pandemin, som passar många dessutom. Det finns helt klart fördelar med det men vid rådgivning och coachning är ett verkligt möte ändå oslagbart. Särskilt när man jobbar med hundar tänker jag. Det finns så mycket mer i språket än orden i den kommunikation. Små justeringar i kroppsspråket, den fullständiga närvaron och känlsoyttringar som är omedelbara och direkta och sekunden senare förbi. Just den delen är svår att hantera och coacha igenom med fördröjning medan mycket annat fungerar utmärkt online tror jag.
