Man blir aldrig för gammal för att sätta upp ett nytt mål, eller att drömma en ny dröm. C.S. Lewis
Det är en förfärlig tur tänker jag. Att man aldrig blir för gammal för nya mål och nya drömmar för jag drömmer stor och mycket och det vore fruktansvärt trist om jag inte fick göra det. Jag drömmer om hur lass oh jag ska skörda framgångar som väl sammansvetsat ekipage i framtiden. kanske lpter ag det stanna som en dröm för någonstans begriper jag att det kan bli ett rätt omfattande arbete att ta sig dit. Lass Monster är nämligen en sådan där ”tummen i ögat” hund, alltså en sådan där jag ständigt behöver vara steget före och förekomma henne för att jag inte ska tappa bort henne. När jag är där, steget före henne är hon fantastisk. Idag har det varit kurs för unghundar igen. Höstens valpar som nu vuxit till sig och fått gå från privatlektioner till gruppträning. De imponerade idag. även om saker inte på långa vägar är färdiga så överraskade flera av dem sin förare genom att kunna mer än vad de trodde de tränat för. Sådana överraskningar är alltid lika uppskattade såklart. Ett par av hundarna i gruppen är av samma skot och korn som Lass fast av annan ras. Sådana där som kräver hundra procent närvaro av sina förare och som ligger farligt nära en annons på blocket emellan varven för man ORKAR BARA INTE med dem vissa stunder. Men sedan gör man det igen, orkar med dem för de är ju trots allt ljuvliga i all sin besvärlighet och väldigt charmiga och nära när de sätter den sida till. Älskade krångliga, underbara unghundar.
Hekla veckan är det valp och unghundstema faktiskt, det började redan i måndags och slutar inte förrän på lördag eftermiddag och efter det ska söndagen ägnas till egna unghundar så det slutar inte då heller. Oh happy days! Jag förmodar att mitt jobb den hör veckan är att liknas vid att vara lärare på en högstadieskola. Men den skillnaden att jag slipper ta verbala diskussioner med de fyrbenta eleverna och att de har med sig var sin egen personlig assistent. En ganska avgörande skillnad skulle jag nog vilja säga. Men jag missar förstås de djupa och intressanta diskussionerna om livet och döden och makten och politiken och om allt det där andra som uppstår i kön vid matbespisningen och i korridorerna. Jag får npgon annat istöllet förstås, en annan sorts djupgående kommunikation och hejdlöst med frisk luft.
Jag minns fröken Vi som ung hund när jag tänker på unghundar. Minns onsdagarna med henne och den inneboende energin och lite hysteriska glädjen hon visad varje onsdag. Det var särskilt på onsdagarna för på tisdagarna jobbade jag lång dag när hon var liten vilket innebar att hpn spenderade större delen av tisdagarna i hundgåren med de andra. jag fick igen i det på onsdagarna så att säga. Hon var, och är ett energiknippe i stort behov av social mänsklig gemenskap så de där tisdagarna kostade en del. Det var som tur var bara en dag i veckan för hennes del men hur många andra unga hundar ör det inte som lämnas ensamma allt för många dagar i veckan. Ibland ser livet ut så, det kanske inte går att göra på annat sätt och då får det var så men det är värt att fundera över det riktigt noga för hundar trivs helt klart bäst när de får vara med. Särskilt de unga de bråkiga och vacklande tonårshundarna som har ett extra behov av närhet och trygghet fast de kanske inte låstas om de när de testar att springa långt och stort i ett rådjusspår eller klättrar upp på diskbänken på att äta potatisskal ur slaskhon. ”Skulle jag väl aldrig göra”– säger Lass Monster och tittar på mig med sin vackra mörka ögon med den bedjande blicken där hon sitter under köksön. Och just det har hon faktiskt inte gjort än men en förfärlig massa andra hyss är hon upphovsman till. Eller rättare sagt upphovshund.
Och vad drömmer jag för nya drömmar då? Vilka mål är det jag drömmer om att uppnå. Slutmålen är lite svävande och det låter jag dem får vara för något av det bästa jag vet är möjligheten att få ändra mig efter hand och inte vara så enkelspårig. Förutom det är jag som person sådan att jag gillar att ha många bollar i luften. Pröva olika saker. Samtidigt. Jag har förlikat mig med det, att den delen är ett tydlig del i min personlighet. Jag gillar trivs inte med att lägga allt på ett. På en grej. Just nu drömmer ag om en nyare bobil, om trevliga utflykter med den och flocken, om att ställa fram cafémöblerna på trädäcket som stod klart i höstas och planerat vårblommor i de stora krukorna som tappert stått där väntat hela vintern. Jag drömmar om en skrivarkurs om en resa till Gotland med kaninjakt, lite grand om att starta ett cafe och mycket om att starta upp ”unghundsverkstaden”. Och såklart drömmer jag om en ny valp. Jag drömmer alltid om en ny valp, den drömmen är en ständig del av mig och uppenbart lite av ett kall. Det finns inget bättre än att få ha en varm valpkropp i famnen och lära känna en ny hundindivid. Hur jobbiga de än må vara.
