Med flaggan i topp
Tidig morgon efter sen kväll. Sen kväll eftersom vi gjorde en dagsutflykt till Ånnaboda och årets upplaga av Unghundsderbyt för retriever och tidig morgon lite av samma anledning. Vilde Wirre tyckte nämligen det räckte med begränsad nattsömn efter att ha spenderat stora delar av gårdagen på i bilen på resande tass.
Ssrk Bergslagen hade fått till ett fint derbyt med väl genomtänkta kluriga terrängsvårigheter på varje station. Korta markeringar följda av längre markeringar i varierad terräng, samtliga med kluriga nedslag i en hel del vegetation, en del dolda nedslag och andra mer tydliga, med nerförs lutningar och längs med stigar. En liten drive och en station med en minnesmarkering tillsammans med en markering på en annan. En frisk vind som rörde sig i olika riktning under dagen klurade till det lite extra med. Ett fint och utmanande workingtest. Dessutom hade arrangören ordnat det så att alla hundar med samma kennelnamn startade i samma grupp vilket gjorde att jag hann se och träffa flera av Pals syskon. Kul! Vi träffade massa andra människor och hundar med såklart, tidigare valpköpare, kursdeltagare och goda vänner vi inte sett på länge, riktigt länge vad gäller en del. Vilket i vanlig ordning fick oss att fundera över det där med tiden igen. Smått skrämmande hur den rusar med oss utan att vi riktigt begriper. Jag började räkna på åren efter ett möte med en gammal bekant sedan tidernas begynnelse och åren på brukshundklubben och kom fram till att det var så där trettiotre år sedan vi gick kurs där tillsammans. Hur galet är inte det?
Derbyt var Pals och min första start tillsammans. Jag tycker det är lika spännande varje gång med de där första starterna tillsammans, en(förhoppningsvis) fin check på hur träningen håller men framför allt hur hunden agerar i situationen och hur fokus och koncentration blir med alla de störningar det innebär att gå på ett prov av den här storleken. Våra hundar är som regel rena ”lantis” hundar och eftersom jag är tveksam till gruppträning och sådant deras första år så har de inte så mycket ”kött på benen” vid de här tidiga starterna. Vilka unga hundar kan förväntas ha det förresten? Det blir på gott och ont skulle man kunna säga för även om de inte hunnit skaffa erfarenhet har de heller inte hunnit skapa några stora förväntningar. Jag var sjukt nyfiken med andra ord för även om jag tycker mig känna Pal rätt väl vid det här laget är ett arrangemang med runt hundrafemtio startande som det här unghundsderbyt något helt annat än det vi prövat på tidigare.
Vi inledde starkt. Eller faktiskt lite stressigt inledningsvis för ni vi kom fram fick vi uppgift om att det bara var att gå rött in för start på station ett. Så det blev lite av det jag inte alls önskar för min egen del. Ingen tid att stå still och ta in platsen och intrycken och samla ihop sig. Jag vill komma i tid. Något jag som regel behöver mer än vad mina hundar gör det. Hur som så blev det i alla fall en dryg timmes väntan på första stationen så jag fick min tid och Pal hann gå på toaletten. Vår poängserie blev sedan 17.20. 0. 0. 20. En stark inledning och ett starkt avslut alltså. De två nollorna i mitten var inte mycket att skryta med men det svänger fort med unga hundar och balansen emellan succé och fiasko är stundtals hårfin. Den först nollan var en ren knallning från Pals sida och inget att säga om, det gjorde jag inte heller utan lät honom gå och kallade sedan hem honom när han letat en stund. Knallningen påverkade dock både honom och mig lite till nästa station. Jag är inte säker på att jag hat rätt men det är min analys av det. Han för att han säkert lite grand kände av mitt missnöje och jag för att jag inte hann ladda om mentalt efter nollan då jag kom rätt in på nästa station. Bra notering för min egen mentala träning alltså, det där att kunna släppa ett nederlag och gå vidare. Omgående. Så nästa nolla berodde till stor del på att jag ”höll i” honom lite mentalt för att han inte skulle sticka en gång till vilket i sin tur gjorde att han inte gick på mitt första kommando utan istället tittade upp på mig. Trasslet i skicket tillsammans med ”driven” som gått som störning vid sidan om resulterade i missat fokus mot nedslaget så den apporten fick vi inte in. Sedan hann vi ladda om till sista stationen och avslutade den i topp. Värt att påminna sig om att det är väldigt lätt att ge upp efter två nollor men ännu nyttigare träning att lära sig släppa nederlaget och ladda om som sagt. Försöka lyfta sig själv och hunden igen. Nöjd med att jag lyckades med det och väldigt nöjd med Pals uppförande genom hela dagen. Han uppvisade i stort sett samma koncentration och fokus som han gör när vi tränar själva på hemmaplan och lät sig inte störas av allt som skedde runt omkring. Jag kunde känna att han blev lite het vissa stunder, en aning för explosiv efter väntan, men det kan han vara i vardagsträningen med så det är ingen ny grej i sig men bra information för mig. En lite närmare analys säger mig att det inte är väntan i sig utan stunden precis innan hann förstår att det är hans tur att få göra något. Det är något jag förmedlar där som jag kan blir bättre på att inte göra. Eller åtminstone göra tydligare och bättre. Ska klura lite på den. Kanske är det ett andetag eller två som saknas? Eller lite för mycket anspänning hos mig? Vi får se.
Fram emot kvällen blev det dags för prisutdelningen efter att tappra funktionärer och domare gett alla startande möjlighet att gå igenom alla stationer. Prisutdelningar är spännande och då den stationen där resultatet var dolt också var en av de mest utslagsgivande då den innehöll två apporter var det ingen som riktigt visste vilka som var i toppen. Slutresultatet blev ett Åländskt ekipage på toppen följt av ett Norsk som två och sedan ett finskt ekipage som trea. Heja norden! Tio hundar placerades totalt och fullständiga resultat finns såklart på berörda hemsidor. Domarens val delades ut av samtliga domare med med och det tilldelades Pal och jag på ruta två. Så glad för det!
Totalt sett kom det cirka hundrafemtio hundar till start varav trettiotvå klarade rundan utan att dra med sig någon nolla så nog var uppgifterna tillräckligt spännande och utslagsgivande. Bra gjort av arrangörerna!
