När du trillar över tröskeln
Höstkvällar. Den sista timmen när mörkret lägger sig. Stillheten, den kyliga luften som sveper in över fälten och korpars kraxande. Nedvarvning och lugnet den första tidens mörka kvällar innan rastlösheten sköljer över mig senare i höst. Det blir godare att dricka te med, när det är mörkt och kallt ute och jag ser fram emot att ha teprovning om kvällarna och smaka mig fram i djungeln av alla teer som finns. Favoriten chokladte hänger i från förra vintern. Helst ett rätt strävt med mycket kakaosmak. Men det lite gräddiga är goda de med. Och vanligt grönt senchate utan någon smaksättning alls och andra fruktiga sorter. Som det jag dricker nu med jordgubb och mango. När jag tröttnat på alla smaker faller jag tillbaka till ett helt vanligt påste av engelsk frukosttyp. Intetsägande men pålitligt. Med varmt te och kärlek ska jag nog ta mig igenom den här vintern med tänker jag.
Jag var ute med Lass på en liten träningsrunda efter jobbet idag. Av någon anledning är det ofta henne jag sparar till sista i raden av hundar jag tränar. jag vet inte riktigt varför men det har nog med både motivation och tid att göra. Helt ärligt har varit mer motiverad att träna de andra ett tag. Före Lass. Jag har haft svårt att hitta rätt med henne och vi har känts så motvalls. Till för en tid sedan då något började ändra sig. Nu ÄR det verkligen skillnad och vårt samarbete har tagit oanade höjder. När man tränat ,försökt och kämpat och till sist lyckats kravla sig upp på tröskeln och trilla över kanten ner på andra sidan känns det alldeles underbart. Vi har kul nu Lass och jag. Idag blev det lite trevande inledande sökträning i mossen och sedan en stunds apporteringsträning med Lakrits som plötsligt uppdykande och oplanerad störning men det redde hon ute det med. Just nu ser framtiden ljus ut och jag ska jobba på att hålla kvar känslan där.
Hösten är en så härlig tid, så mycket roligt på gång med jakter och annat och behagligt väder. Än så länge i alla fall. Men hemma är det inte riktigt lika roligt. Inte när jag tittar på dne eftersatte städningen av slottet, de smutsiga fönsterna, mössen som vill flytta in efter den första frostnatten och häkajäveln som går hårt åt våra fasaner. Han är så lurig den rackaren. vet precis när vi är hemma eller inte och slår till av full kraft när vi är iväg på jaktdagarna. När vi kommer hem möts vi av fjäderhögar och delar av fasankroppar och blir sp vansinnigt raga och besvikna att vi knappt vet hur vi ska hantera det. Höken ska väl också leva såklart men att fodra den med våra dyrt och omsorgsfullt uppföda fasaner känns helt kass. Jag tycker den kan hålla sig till sork som finns överflöd och jag kan gladeligen tänka mig att ställa upp med mat till den med, men av annat slag än våra levande fåglar och kaniner. Jämmer.
