Rätt som det regnar, så kommer det en skur

Lilla Till har lärt sig hantera livet i tratt och mina vader blir allt blåsare och ömmare. Det hör till. Efter att ha haft smått panik ett par dagar har hon börjat lugna sig, lilla Till alltså. Hon har inte panik av tratten i egentlig mening, den klarar hon bra men hon blir smått panikslagen av att inte kunna tvätta sig och klia sig som hon brukar. Det gör ont i mig att se och jag blir både stressad och irriterad av det. Fast jag vet att tratten är nödvändigt för stunden och att det inte går någon nöd på henne. Osökt kommer jag att tänka på de hundraser som avlas till abnormitet. Det finns hundar vars egen kropp faktiskt hindrar dem från att komma åt att tvätta sig hålla sig rena på grund av att deras anatomi inte tillåter det. Ibland också på grund av extrem fetma. Känslan av att vara oförmögen till det och instängd i sin egen kropp måste vara fruktansvärd. De vänjer sig såklart. Visst gör de det. Anpassar sig till förutsättningarna, för hundar är bra på det, de inser att det inte går och blir passiva. Det sjuka är att det är tillåtet att avla fram sådana individer och det sjukt att utseendeideal som fåfänga människor bestämt lyfts fram på utställningar och i reklaminslag. Gulligt med förödande. Rasavel i sin absolut sämsta skepnad.

Lila Till tillhör den sunda sorten ändå. Den som kan rör sig fritt, sköta sin hygien och var hund så som hundar ska. Vi ska bara ta oss ur trattperioden utan men och det tror jag helt säkert ska gå bra. Just nu söver hon sött på en fäll på köksgolvet. Med tratt. De andra hundarna vilar, lite oväntat, de med. Inte särskilt mycket hat hänt för deras del idag mer än morgonens promenader eftersom vi hållit kurs under dagen. Men som sagt, det verkar nöjda i all fall. Kanske påverkar det regniga vädret en del, det passar bra med vila när regnet strilar och det allra mesta är lerigt och blött. Fast allra mest kanske det handlar om att de är anpassningsbara. Stannar vi inne och vilar så vilar flocken. Går vi ut i regnet för att träna eller gå en tur i skogen så är hundarna på och följer mer än gärna med. Men. Just nu är vi nöjda med att vara inne och titta på regnet på utsidan. I trygg förvissning om att vi alla ändå fått tillräckligt med aktivitet för dagen ska jag baka en pizza som jag ska toppa med alla de rester som finns i kylskåpet plus lite till. Det kommer bli annorlunda men förhoppningsvis gott och med tanke på tomater som kostar i klass med silversmycke och andra matiga prishöjningar är det mer aktuellt än någonsin att ta vara på rester. Fat det stör mig faktiskt lite. Det faktum att det måste till pengar för att folk ska tänka smart och riktigt. Det har egentligen alltid varit viktigt att ta vara på rester och inte slänga mat och slösa på jordens resurser men sent ska syndaren vakna. Bara hemskt irriterande att det ska behövas inflation och en ekominsk kris för att det ska bli gjort. Jag har skrivit om det förut. Undrat över varför vi inte agerar förrän vi är på niokommafem på en tiogradig skala. Nu är vi där igen. Låter saker vara som de är och ha sin gång tills vi hamnar på niokommanio och då agerar vi med buller och bång, protester och ilska. När ska vi förstå? Här blir det pizza med rester, jag hoppas och vill tro att det hade blivit det även innan tomaterna kostade i klass med silversmycken.

Vi har har haft ett av ”våra” härliga gäng här på träning idag igen. Fingerat en drive på andjakt med hjälp av dummy och många fjärrstyrda apportkastare och tränat hopp över staket bland annat. Det är så kul med sådana här träningar. Sådana här träningar också. Handling på hög nivå, minnesträning för både hundar och förare och mycket att sortera emellan. Vi hade tur med. Det värsta regnet höll sig på avstånd och vi såg till och med solen blinka till lite grand. Efteråt fikade vi. Gofika med muffins, värme och samtal. Att träna hund är inte bara att träna hund. Det är så mycket mer. Sociala gemenskap, utbyte av erfarenheter, tyckande och diskussioner med högt i tak. Ödmjukhet och tacksamhet för livet. En upplevelse förunnad oss som lever i ett land utan krig och svält. Tacksam.