Reflektera mera

Som en liten fortsättning på förra inlägget så har jag haft möjlighet att reflektera lite mer under helgen. Två lediga dagar har spenderats med bobil, hela hundflocken och goda vänner sedan många år i djupaste skogarna helt utan täckning på mobilen. Skönt och närvarande. Nödvändigt med förmodligen. Vi har tränat hundarna såklart. Och tränat lite till. Ätit enkelt och gott sittandes på träbänkar på en sandstrand mitt i ingenstans strax före midnatt och lyssnat till storlommens rop. Aldrig känner jag mig väl så hemma som mitt i naturen och tystnaden. Inget uppklätt, inga krav och inga måsten. Sand mellan tårna. Enkelheten. Det var en av reflektionerna. Att jag verkligen trivs bra så, har saknat det och behöver avsätta mer tid för just sådana utflykter.

På vägen till ingenstans tog slottsherren och jag gott om tid på oss att att oss fram. Fixade en Tbe spruta via Fästingbussen som lägligt nog fanns på plats längs vägen. En påfyllning av stelkrampsdosen blev det med eftersom den jag trodde jag fått nyss visade sig vara ungefär tjugofyra år gammal. Var tar tiden vägen undrar jag? Sedan reste vi vidare och blev lite nostalgiska eftersom vi körde längs vägar vi inte gjort på flera år som innehöll många fina minnen. Vi stannade till för lunch på en camping också, beställde en pizza och tog del av några familjers campingliv och jag gjorde ytterligare en reflektion. Camping i by med tre meter mellan husvagnarna och överviktiga öldrickande män med bar överkropp och kvinnor hasande i badrock med en cigarett i mungipan är inte min melodi. Kategoriskt och fördomsfullt förmodligen men jag känner mig fortsatt inte lockad av den sortens semester överhuvudtaget. Vilken tur då att valet är fritt tänkte jag när vi rullade vidare mätta på intryck och mat mot betydligt lugnare breddgrader.

I lugnet tränade vi som sagt. Unga och äldre hundar i omgångar. Och träffade världens gulligaste drevervalp som visade sig vara namne med Lillie. När dagarna är långa och ljusa hinner man med mycket. Ett morgondopp blev det med. Och ytterligare en reflektion. Utomhusbad är välgörande och också något jag verkligen skulle vilja få tillfälle till mycket mer. Lilla Till var med mig och badade. Hon har blivit ett riktigt litet vattendjur nu. Hon fick pröva att hämta ett par markeringar i gles vass med och gjorde det fint. Med lite lock kom hon hela vägen in i famnen med apporten i ett stadigt grepp. Överhuvudtaget har hon väldigt stadiga grepp och håller ett bestämt tag mitt på apporten utan att tappa eller rulla med den oavsett storlek på apport. Unga Min har också ett väldigt bra grepp, lugnt och stilla mitt på apporten. Det fick hon tillfälle att visa under helgens träningspass. Men hon visade också, liksom fröken Vi, att hon inte förstod att de smala vita plastprojektilerna som användes till en luftkastare faktiskt var apporter. Vid första försöket nonchalerade hon den apporten medan fröken Vi tog den i munnen, spottade ut den igen och sökte vidare. Precis likadant gjorde min gula Bäst första gången han fick pröva en sådan apport, men han liksom tjejerna förstod efter första försöket att projektilerna ingick i träningen och också skulle apporteras och levereras. Gulliga Lillie var också med på träningen och visade väldigt fin koncentration och ork trots sin ringa ålder. För oss var det väldigt värdefullt att få komma på nya marker, träffa vänner och pröva hundarna, se om grundträningen hemmavid gett resultat. Det hade den. Ytterligare en reflektion där alltså.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top