Still going strong

Imorgon lovar smhi tvåsiffrigt på termometern. Jag längtar och ser fram emot det för så kallt som det varit de sista tio dagarna har det inte varit på hela vintern känns det som. Jag har förberett mig för det tvåsiffriga genom att plocka fram tröjan med vindstopper och tweedvästen. Det är den klädseln jag har tänkt mig för den närmaste tiden. Vinterjackan är både sliten och smutsig och i stort behov av åtgärd på båda fronterna.
Jag tränade valpen nu sent på eftermiddagen, vi tränade stadga, ett par apporteringar, fotgående och en stunds fältsök i döda gräset. Idag var hon med mig fullt ut och i god kontakt hela tiden. Till skillnad från i går när hon mest var i sin egen värld och i doftvärlden efter en flock hjortar. Å andra sida var också jag i min egen värld, lite trött efter arbetsdagen och i tankarna långt ifrån den hundträningen jag egentligen höll på med. Det gynnade inte någon, varken Rota eller mig och ganska missmodig gick jag hemåt igen efter att svurit i det tysta över min frånvaro en annan hundägare som störde min tillvaro med sin närvaro och den stora hunden som han hade lös utan att verka ha tillräcklig kontroll. Gnällig och besvärlig valde jag en annan väg för att undvika konfrontation. Ibland (läs i stort sett alltid) vill jag vara i fred och ensam på mina rundor med hundarna. Fullt medveten om att jag har ett visst drag åt ensamvarg, enstöring och eremit. Särskilt om kvällarna. Men idag hade vi som sagt en fin träningsstund med fullständig närvaro från mig och frånvaro från andra och jag var nöjd med Skrota-Rota. Jag tror vi kommer att ha mycket kul tillsammans framöver och jag ska se till att fila ner hennes cockerhorn så snart de börjar växa ut.

På dagen idag hade vi en elitträning igen. En makalöst trevlig grupp som löste alla tilldelade uppgifter på föredömligt sätt. Föredömlig var också balansen hos både hundar och förare och lugnet som genomsyrade hela träningen. Sådana här dagar är väldigt fina och alldeles extra uppskattade i tider som dessa då behovet av en paus från det som pågår runt omkring är både önskvärd och nödvändig. Genom att vistas i naturen i små grupper, medvetenhet och extra handsprit funkar det hela bra och vi får alla en ny välbehövlig energikick. Med på träningen idag var Roffe. Det brukar han var men idag var det lite speciellt för Roffe passade på att fira sin nionde födelsedag. Roffe är en äldre gentleman och samtidigt en rackarunge av rasen golden retriever. Tiden går rasande fort som bekant. Roffe är som nioåring ”still going strong” och mest som en unghund i både kropp och sinne. Det roligaste Roffe vet är träningar med mycket skott, bumperboys och bolldroppare så matte Lena visste precis vad som stod högst upp på Roffes önskelista när hon anmälde till träningen på självaste födelsedagen och skjutsade honom hit.

Nio år blir Roffe som sagt och han firar födelsedagen tillsammans med sina fyra bröder; Kopparhults Raske, Röde, Räser och Budda (som egentligen heter River). Ett gäng glada grabbar som tar det mesta i livet med en klackspark eller två. När kullen föddes för nio år sedan, Vinnas fösta kull, var vår plan att behålla en tikvalp. De fem hanarna kom först och mot slutet kom äntligen den enda tiken. Det var bara det att hon var död redan när hon kom ut och trots tappra återupplivningsförsök så var hon enbart död. Det går sällan som man tänkt sig så istället bestämde vi oss för att behålla en hane. Jag beslutade raskt att han skulle heta River, det lät internationellt och bra och således fick hela kullen namn på bokstaven R. Valpköparna fick själva välja ett namn på samma bokstav och vår tanke med det var att hundarnas skulle komma att kallas det både i verkligheten och stamtavlan. Så blev det också utom i vårt eget fall. Av någon outgrundlig anledning döptes River om från River till Budda redan i valplådan och sedan lät det inte ändra på sig. Det går sällan som man tänkt som sagt. Fast det brukar ju bli bra i alla fall. Alldeles utmärkt till och med om vi bara ställer om kompassen och är lite öppna för ändringarna. Stort grattis till alla R-grabbarna på 9 års dagen hur som helst. Vi önskar er många friska fler friska, fina år med roliga apporteringsträningar och skålar för Er här i slottet ikväll. Hurra!

1 reaktion på ”Still going strong”

  1. Lena Gustafsson

    Kunde inte beskrivit Roffe bättre själv och han kunde inte heller haft bättre uppfödare än Katarina & Thomas. Vi har tillsammans lärt oss allt vi kan på just Kopparhult. Det är andra ”rackarungen” jag har som kommer från Kopparhult. Ni som har golden vet precis vad jag menar, att vi förare ibland är lite störande och till besvär enligt dessa gyllene fyrbenta…..

    Hur som helst är det en fröjd med Roffe Poffe som verkligen älskar träning även vid denna ålder och då speciellt Thomas kluriga o lärorika bollibompa-övningar.

    Tack för alla fina år ”so far” till Roffe, Katarina o Thomas
    Hälsar
    Matte

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen