Vardagstankar

Jag hasar ner för trappan med den mjuka, varma valpkroppen tätt intill mig. Långsamt sträcker vi både på oss när vi kommit ut i det daggvåta gräset och dagen skramlar så sakta igång. Jag är privilegierad som har möjligheten att jobba hemifrån, att kunna starta varje morgon utan att behöva skynda mig och istället i lugn och ro dricka te, mötas av varma glada hundar och planera dagen. Det finns såklart baksidor med jobb hemifrån med, det finns alltid baksidor med allt, men i det här fallet är de inte så stora så de betyder något i egentlig mening. Jag funderar över det där med mål igen, om att ett långsiktigt mål för mig har varit att kunna få jobba hemifrån och ta dagen som den kommer. Jag är där nu. Mål är bra att ha ibland även om det är vägen mot dem som är mödan värd. För hur kul skulle det vara att spela golf på en bana utan hål? Eller utan boll för den delen.

Idag ska jag fortsätta dagen med lite administration, kursplanering och bokföring innan dagens kurser följer på. Det finns att göra och det görs med glädje. Det mesta av det i alla fall. En del saker tar emot ibland och är lätta att lägga åt sidan för roligare uppgifter men det är trots allt det vanliga gnetet, kämpandet genom trassliga dagar och knepiga uppgifter som tar en framåt och som gör att man uppskattar dagar med flyt alldeles extra. Att gneta på och uthärda motgångar och tvivel. Plocka skit i hundhagen och plåstra om skadade hundar i väntan på ny inspiration. Kanske är det på promenaderna i två plusgrader med regn på tvären som kraften kommer, kreativiteten vaknar och man finner lösningen.

”Hard days are the best because that’s when champions are made” – Gabby Douglas

Det har varit intensiva men givande dagar den senaste veckan, många kursstarter och möte med nya människor och hundar. Jag har gäspat hundra gånger varje dag tror jag. Inte för att jag på något sätt varit uttråkad utan snarare för att en uppstart alltid kräver extra energi och den plötsligt uppkomna hösten suger lite. Men bara lite. Det är nu acceptans som gäller och jag har insett läget. Hösten är obönhörligen här. Igår kväll funderade jag över att plocka fram långkalsonger och handskar men kom fram till att det vore att ta i lite i överkant så här i slutet av augusti, så jag väntar lite till. Dessutom verkar det bli lite av indiansommar i nästa vecka så det är nog snarare dags att plocka tillbaka shorts och linne istället. Fast det kanske är fel att kalla de varma dagarna indiansommar när det fortfarande är augusti? Det kanske bara är den vanliga sommarens sista kraftansträngning innan den ger vika för hösten på riktigt. Oavsett så ser jag fram emot värmen. Kanske blir det andjaktspremiär i högsommarvärme för vår del. Vi får se. 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen