Vintermorgnar

Det blev några sådan nu. I mitten av februari. Vintermorgnar med kallare än minus tio och klar himmel. Jag står i frosten i morgonrocken och förundras över att det inte känns kallare än vad det gör. Men det blåser inte, det är väl därför. My gör morgontoalett. Hon har sina ordningar. Först rulla sig i det frostiga gräset. Omsorgsfullt gnider hon kinden och bogen mot den kalla marken och byter sedan sida, efter det försvinner hon bakom husknuten och kommer sedan tillbaka i full fart. Springer ett varv och sätter sig för att kissa. Sedan springer hon ett varv till i hög fart, bromsar in vid staketet längst upp mot grusvägen och gör nummer två. Alltid på samma ställe. Det är tur jag inte har någon brådska på morgonen för hon tar tid på sig. Tar den tid hon behöver. Jag r fortfarande förvånad över att jag inte fryser. Ljuset börjar komma så sakta edan vi står där. Till sällskap har vi några kaniner och ett par hjortar, en korp kraxar i en träd topp intill och en kattuggla hoar en bit bort. Det är allt. Hur underbart är det inte att få börja morgonen så?

Ledig söndag i dag. Kloklippning på alla inblandade samt träning står på schemat. Det alldeles frivilliga schemat nästan helt utan måsten. Djuren måste skötas förstås, det är ett åtagande som inte går att frivilliga bort. Vi gör det gärna så klart, för själva anskaffande av djuren var av helt frivillig art. Men först te. Morgonteet alltid grönt. Gärna lite blommigt. Jag skär upp en skiva bröd med. Det är betydligt mer ovanligt än att hälla upp te för jag brukar mest äta min alternativa yoghurt med bär, frukt och nötter och ett ägg. Men just nu har vi ett surdegsbröd med dinkel som slottsherren köpt med från Nordpolens surdegsbageri här hemma så det blir självklart en ostmacka till teet. Om inte två innan yoghurten. Jag knäpper på radion med, häller upp ny mat till My, och fyller vattenskålen på nytt för hon dricker mycket. Öppnar dörren ut till hundrastgården och släpper ut de andra hundarna som vill ut vilket innebär mina fyra plus Lad. Slottsherrens övriga lite mer förståndiga hundar ligger kvar inne i värmen och lyfter inte huvudet när jag går förbi dem. De väntar till dess dagen börjar på riktigt och den gör den i deras värld först när slottsherren kommer upp. Men Lad, han som är kung, kan inte riktigt vänta på det och riskera att missa en viktigt patrullering av domänerna innan han tillåter de fyra yngsta att gå ut. Det är intressant att följa en flock. För mig menar jag. På tal om att patrullera områden tänker jag på det på morgonens promenader ibland, hur vi kan gå våra vanliga, och lite ovanliga rundor och hur det nästan alltid sluta med att hundarna leker loss ordentligt sista biten hem, Hur de liksom slappnar av och ger sig hän fullt ut när området är patrullerat och kollat och de är hemma på trygg mark igen. Är det inte så vil själva också gör när kommer hem och avslappnat sjunker in i vår trygghet. Borta bra men hemma bäst. Och tryggast. Så ska det vara i alla fall tänker jag. Annars är något uppenbart helt fel.