Blogg

Det är ingen vessla som flyttat in på övre vinden. Tyvärr. Det är en råtta. Slottsherren såg den en dag. För en tid sedan bestämde vi oss för att sätta dit en levandefälla och fånga den ”vemdetnuvar” som flyttat in och när slottsherren stack upp huvudet genom luckan frö att ställa ut fällan stack en […]

Det droppar betänkligt på fönsterblecket i mörkret. Vädret har slagit om och töandet är ett faktum. Typisk västsvensk vinter tänker jag och saknar redan det rena vita vinterlandskapet fast snön inte hunnit försvinna än. Visst, snön kan vara lite opraktisk men alternativet med slask och regn känns inte mer lockande. Tänk ändå vilken tur att

Fredagkväll. Gröna oliver med citron. En skvätt vitt vin i ett glas och nöjda hundar. En tuggar ben, en annan jobbar med en fylld Kong och resten vilar i väntan på middagen efter en fin vinterdag. Jag har slutat oroa mig för fröken Vi. Hon är sig själv i allra högsta grad igen och allt

Sol, vindstilla och överkomliga minusgrader. Så lyder dagens väderprognos från slottet. För säkerhets skull meddelar jag den inte förrän nu till kvällen när jag vet hur det blev. Felmarginalen blir mer hanterbar då och besvikelsen inte så uppenbar. Jag borde tagit tumstock med och mätt snödjupet men det blev inte så. Det varierar, snödjupet, men

Tjugo grader varmare än gårdagen men fortfarande vinter. Riktigt rejält dessutom med stormbyar och snö på tvären. Det är fint med vinter på vintern men just nu känns januari onödigt lång. Faktiskt så lång som texten som följer här. Så nu vet vi varför vintern kan kännas extra lång ibland. Jag känner verkligen att rastlösheten

Jag baljar i mig chokladte och äter nybakade kakor. Helt emot mina sockerfria principer. Men gott är det. Och en smula nödvändigt. Med teet i alla fall, för det behövs för värmens skull. Tjugotre minusgrader på termometern i morse och garanterat kallast på väldigt länge. Här hos oss vill säga. Graderna steg inte så där

Den här vintern är det vinter. Det är rent och fin och halt. Och en aning svårplanerat när det gäller mitt arbete. Jag läser väderprognoser, har koll på trafikvarningar och väntar in verkligheten. Ibland får vi ställa in eller skjuta upp med kort varsel, andra gånger går det fint att genomföra kurserna. Vintern får man

Kväll efter en bra dag på jobbet. Igen. Gånger två. jag slår mig ner vid köksön med valpen vid fötterna. Bänkar mig för läs och skrivstund medan middagen puttar på spisen och slottsherren bygger på projekt övervåning till medan 80-tals rock strömmar ut högtalarna och lyfter hela slottet. Den är helt fel för mig just

Tio kilo energi, eller vad hon nu väger, stormar in över köksgolvet, väcker den äldre hunden som vilar(vilade) skönt i bädden under bänken och rusar vidare mot den röda bollen som hon handlöst kastar sig över. Den äldre grymtar lite och rullar ihop sig igen. ”Småbarn”- säger han och suckar lite medan valpen lugnar sig

Allting är relativt. Det tänkte jag på när jag gick ut i morse och tyckte minus två kändes som rena vårvädret. Det ÄR ljusare med, tjugo minuter ljusare än före jul och om en vecka är det tjugo minuter ljusare till. Världen i övrigt ter sig dock inte så ljus. Och inte blev den ljusare