september 2020

Nyss hemkommen från kvällens kurs tittar jag andäktigt på skådespelet som pågår på slottets baksida. Kösystemet verkar fortsatt fungera och fasan efter fasan flyger upp i träden för natten. Nu tycks det döda körsbärsträdet alldeles intill hundgården vara en av favoritplatserna. Kraxande flaxar de upp en i taget och försöker få fäste och hitta balansen […]

..och den spenderades på jakt. Det har blivit en fin vana nu i höst, en helt vanlig tisdag innebär nu för tiden fågeljakt för oss. Men en del variation är det på tisdagarna trots allt, idag till exempel var tisdagsjakten vikt till ”prövapåjakt” i kursform för några av de kursdeltagare vi har som har som

Jag brer frallor och slottsherren packar bilen. Imorgon bär det av på andjakt igen. I lite annorlunda format den här gången eftersom det är ”vår egen” jakt där våra kursdeltagare som inte haft möjlighet att delta på så många, eller rent av inga, andjakter tidigare ska få möjlighet att pröva sina hundar under jakt. Ett

Måndag morgon igen och ljuset är på väg. Mitt mobila kontor plockas fram och datorn ställs på köksön. Måndag morgon betyder bokföringsmorgon och pappersarbete för min del. Hundarna kikar på mig och undrar om vi inte ska går ut istället. Snart lovar jag. Den svarta långbenta valpen lägger sig tillrätta igen och gnager förstrött på

Vi kämpar mot höken som slug och listig slår fasan efter fasan för oss. Visst är det naturens gång men lika sorgsen blir jag varje gång jag hittar resterna efter en slagen fasan. En efter en blir de föda till den giriga höken som aldrig tycks känna mättad eller förstå att begränsa sig. Det är

Tidig lördagsmorgon och fingrarna smattrar över tangentbordet medan jag ser dagen ljusna utanför. Det ihärdiga regnandet som började i gårkväll tycks ha upphört och naturen är stilla. Nattens rotblöta passade bra eftersom jag tänker ägna dagen bland annat åt att plantera buskar. Fast besluten om att få till en fin fasanbiotop på det lilla området

Ikväll sover den svarta valpen vid mina fötter igen. Trött och nöjd lutar hon sig tillbaka och snarkar lätt. Idag var det ingen monstervarning hos henne, förutom en kort stund under morgonen. Istället har hon varit en riktig pärla de få stunderna vi mötts för en stunds samspråk och mys. Arbetsdagen har varit intensiv så

Det svarta monstret ligger på rygg vid mina fötter. Hennes långa ben spretar åt alla håll och vinklarna ser mer eller mindre omöjliga ut. Jag avundas hennes vighet. Hon är lätt att  tycka om när hon sover, lugn, varm och trygg. Jag har tränat henne lite idag, försökt starta upp en mer seriös period av

Tidig morgon, ljuset är på väg, kanske får vi solig septemberonsdag. Jag summerar gårdagen över frukosten. Den här hösten har tisdagarna betytt jaktdagar för oss så här långt och så lär det också fortsätta en bra bit in på hösten. En bra och välkommen tisdagsrutin.  I sitt rätta element. Mannen i mitt liv och en

Rota dansar runt mig på köksgolvet, studsar och snurrar och stöter framtassarna mot mina knän, minst sagt otålig. Hon såg att jag la de två ”kongarna” fyllda med mjukmat i frysen för en stund sedan och kan inte bärga sig. ”Tålamod”- uppmanar jag men det är en av den lilla cockerns sämre egenskaper, att vänta