september 2024

Då har vi haft två fina andjaktsdagar på raken med strålande väder minus en hagelskur och härlig gemenskap. Återigen kan jag upprepa det jag brukat skriva den senaste månaden angående jakten, vädret, sällskapet, maten, hundarna och skyttet. På topp ännu en gång. Mitt eget skytte på dagens tackjakt hade väl gått att göra bättre förstås […]

Jag läste några rader i en artikel där någon ondgjorde sig över den dåliga stavningen i allehanda texter. Över hur orden förvreds och att nästan ingen kan skriva rätt och riktigt nu förtiden. Som en stavningspolis for artikelförfattaren fram och tillrättavisade, tyckte och ansåg. Jag kan förstå det. Ibland. Jag kan hålla med om att

Minns ni pocketcockern? Min bruna lilla pralin som av olika anledningar inte riktigt ville bli jakthund och som därför bestämde sig för att flytta till min syster med familj för ett par år sedan. Här väntar hon på att middagen ska serveras efter att hon uppmärksammat att kycklingfilén är framdukad. Den är såklart inte till

Det har varit en fin vecka. Hösten har kommit på riktigt. Färgerna. Virvlande löv. Och det har regnat på mig. Regnkläderna har plockats fram och inventerats inför resten av hösten. Av erfarenhet vet jag att de behövs en rejäl uppsättning och att det kommer bli välanvända. Blåst har det gjort med. Friskt och härligt. En

Det är lika bra att vänja sig tänker jag när jag tittar ut mot det halvskumma ljuset och regnet. För det här är vad jag har att vänta de närmaste tre månaderna innan en liten ljusning anas efter vintersolståndet. Med regnjackans luva över huvudet och stövlar på fötterna ger jag mig ut för dagens första

Skogen på morgonen. Solen som silas in mellan trädstammarna. Tystnaden. Själv men inte ensam avverkar jag några kilometer bland mossa och stenar tillsamman med ett par av hundarna. Tankarna virvlar, hundarna springer och välbefinnandet är på max. Så mycket energi det finns att hämta där. Hemma igen pysslar jag med bokföring med de två yngsta

Det kanske är sista kvällen det går grilla och sitta ute i solnedgången och skriva utan att frysa tänker jag. Så vi passar på. Vi har i och för sig tänkt så de senaste fjorton dagarna , Vi har verkligen kunnat passa på och trott det varit sista tillfället men med oktober bara en dryg

Ja men då kan jag upprepa mig igen då. Ännu en gång en sådan där fin jaktdag. Till klarblå himmel och sol. Jag blir nästan mållös. Det är nästan så det börjar bli en aning enformigt att skriva om det, fast fortfarande fantastiskt fint förstås. Det är Besta som gör jobbet på jakterna nu och

Det är som någon sorts glänta som öppnar sig framför mig. Ett ljust område som träder fram. Luft att andas. En befriande stund när alla tankar samlar ihop sig och timtals av träning ger utdelning. Enade. Hunden och jag. Det händer inte ofta men det händer ibland. Ögonblicken jag strävar efter dyker upp. Jag undrar