Jag undrar varför?
Varför har vi så bråttom och längtar framåt mer eller mindre hela tiden? Mot våren, semestern, den nya valpen, eller det färdiga resultatet av något vi jobbar på att lära hunden. Tänk så mycket tid och så många ögonblick som bara passerar medan vi är upptagna med att ha fokus framåt. Strävan framåt är bra men hur bär man sig åt för att inte missa ögonblicken som fladdrar förbi på vägen? Hundarna tar det på ett annat sätt. Jag önskar jag hade deras förmåga till total närvaro.
Idag var Lyra, Mer och jag på ögonlysning. Resten av flocken var med på roadtrippen men fick vänta i bilen. Ett odramatiskt veterinärbesök av rutinkaraktär. Skönt! Tryggt och lugnt och även om Mer var lite ängslig inledningsvis när han inte visste vad som väntade så gick det fort över när han förstod på bordet med ansiktet i veterinärens trygga händer. Jag tror han oroade sig över att det var öronundersökning igen, det tycker han är lite jobbigt sedan alla kontroller i samband med ansiktsförlamningen han hade. Om nu hundar oroar sig överhuvudtaget, det kanske är att lägga mänskliga känslor på dem, det kanske mer handlar om att de känner igen? Lyra var som vanligt trygg och bekväm och lade sig tillrätta på golvet tills det var hennes tur. Det gjorde i och för sig Mer med, fast under min stol för säkerhets skull. Lyra tittade veterinären minst lika djupt i ögonen som veterinären tittade i hennes, begrundade lite och gav sitt godkännande till både veterinären, undersökningen och kliniken i stort. Ett bra ställe det här såg det ut som hon tänkte, varsågod och undersök! Så länge det inte ska kammas tovor och klippas någonstans är Lyra mycket tjänstvillig och ställer upp på det mesta. Men ska det redas ut tovas eller klippas klor kan hon bara inte låta bli att göra sina typiska Lyraryck precis när man fått saxen i rätt läge. Jag tror hon är ömhårad, och lite fin i kanten drottning som hon är. Eller är det diva hon är kanske? Jag låter det vara osagt.
Ögonen var fina på dem båda två och Lyra bör börja löpa vilken dag eller sekund som helst. Då blir det resa till Norge och möte med Vip. För nu har vi äntligen bestämt oss. Det blir Vip som ska bli far den här gången och Mer får vänta till ett senare tillfälle. Jag hoppas Lyra ska gilla vårt val. Både vi och Vips ägare är övertygande om att det är en lysande kombination, nu gäller det bara att få Lyra med på tåget också. Vilket nog inte ska var så svårt med tanke på hur snygg Vip är. Vip heter Edgegrove Vor i stamtavlan och kommer från England. Vi är väldigt glada att få chansen att använda honom till Lyra och hoppas såklart på en hel hög ljuvliga cockervalpar i allsköns färgkombinationer längre fram i vår.
