”Collect moments, not things”
Strålande sol inspirerade idag. Så jag vintersådde. Små fröer av spenat, grönkål, sallad och persilja har petats ner i jorden i pallkragen med kalldrivbänken på. En smula förvånat märkte jag att det redan växte där. Machesalladen kom fint i en prydlig rad. De fröerna måste jag stoppat ner i höstas och sedan glömt bort att jag gjort det. Helt ärligt har jag nog inte lyft på locket till drivbänken sedan dess heller. Nu är snart de små bladen skördefärdiga. En del våtarv hade grott och satt fart med. Den blev till uppskattat grönfoder till vårhungrande hönor medan tuppen Emil förnöjt skrockade runt dem som om det var han som bjöd damerna på grönfodret. Det var det troligen med. I hans värld. Ännu mer fart på hönsflocken blev det när jag lyfte på en hög med blöta eklöv som aldrig blev bortforslade efter att de blev ihop räfsade någon gång för rätt längesedan, det var fullt med välmående daggmask under högen till hönsdamernas förtjusning. De sprätte för glatta livet och mask efter mask svaldes glupskt. Osmakligt kan jag tycka men hönorna var överförtjusta.
Dagen bjöd på en högst njutbar tillvaro i vårsolen och jag hörde årets första lärka över fältet och krokusen slog ut i ful blom i solhörnan. Allt känns tidigt i år men jag undrar om lärkan egentligen är så mycket tidigare än vad den brukar vara? För hönornas del var det nog tur att de fick dagen idag att njuta av sol, sprättande och friheten för grannen ringde på kvällen och meddelade att de haft besök av både hök och en ovanligt orädd räv i hönsgården under dagen. Nu blir det till att bura in hönsen igen innan rävproblemet är under kontroll. Själv mötte jag ingen räv men en ovanligt orädd älg på morgonpromenaden. Vi traskade i det närmaste rätt in i älgen under dess morgontoalett där den stod i godan ro och kissade. Hundarna tittade först på älgen och sedan på mig ungefär som om de tycktes undra om älgen verkligen skulle stå där bara femtonmeter från oss. Älgen kissade obekymrat klart, kikade på oss med spetsade öron och var till synes helt oberörd av vår närvaro. Så vi lade ut de punkterna med dummy som vi skulle ha som dirigeringspunkter senare under dagen under älgen överinseende och promenarade vidare. Ett märkligt möte.
Hundarna och jag var lite av ”back in buisness” idag och det kändes skönt. Det har blivit ett litet (eller rejält) avsteg från träningsschemat den senaste tiden då löptikar och oreda kom i vägen. Och Bästs ordinerade vila förstås. Men idag var vi hyfsat tillbaka på banan och körde några linjer i besvärlig terräng efter promenaden då älgen gått undan och lämnat marken fri. Det blev inte mycket men det blev något och det som blir av är bättre än det som inte blir av. Jag tar i allt vad jag kan för att tänka positivt. Träningsresultatet på de få linjerna var riktigt bra faktiskt. Särskilt nöjd var jag med Lakrits som tog linjerna rakt och fint trots en del hinder. Stabila stadiga Lakrits som mycket sällan ger en anledning att bli besviken eller missnöjd. Och med Bäst då han höll linjen stadigt och tog samma väg tillbaka. Han har velat fuska med det ibland och ta en mer lättsprungen väg tillbaka. Vissa gånger kan det vara okej, om det är fara för hans liv eller väldigt stor skaderisk eller så. Men att välja väg av ren bekvämlighet tycker jag är onödigt. Nu valde han rätt och då blev det stor belöning i form av glad matte, kram och klapp. Den gule verkade mycket nöjd med det. Fröken Vi var med och fick plocka grabbarnas störningsmarkeringar. Tjolahopp så kul tyckte Vi och studsade energiskt iväg på uppdraget. Det är skönt att se att hon är ur löpet och pigg och alert igen. Det är inte bara jag som uppskattar det utan även lilla Rota som fått sin lekkompis tillbaka. Rota har tyckt att syrran varit fruktansvärt tråkig det senaste då hon inte ens velat ha dragkamp med bollen i snöre på bruna matten, och grisen har Rota fått döda helt själv om kvällarna då fröken Vi varit helt ointresserad. Men nu är det som vanligt igen till Rotas glädje, ikväll har det dragkampats och dödats gris och gnagts tillsammans på gemensamma märgben precis som vanligt. Jag är också nöjd över det för det innebär att jag slipper ta hand om hela Rotas unghundsenergi själv.
