Sans & balans

I trygg förvissning om att lugn föder lugn försöker jag förhålla mig just lugn även när träningen inte går som planerat. Fast igår förmiddag var det svårt och den lugna gränsen passerades med råge. Till vilken nytta undrade jag efteråt. Men man är väl inte mer än människa. Som om det skulle vara en ursäkt. Snarare är det väl tvärtom, vi människor har utrustats med en hjärna som kan tänka logiskt och förnuftigt, den förmågan borde vi se till att använda istället för att bortförklara oss. Ingen fara skedd igår trots det bristande lugnet, det är bara att ta nya tag. Och åter igen inse att träning är en färskvara och helt nödvändig om man vill bli bättre på något, och det vill man ju som regel mer eller mindre alltid. Träningen igår förmiddag var dock inget som ledde till något bättre snarare tvärtom. Fast någon riktig träningen var det egentligen inte, jag får väl ha det som förklaring. Att det inte var någon planerad genomtänkt träningen utan mer en stunds aktivering med några bollmarkeringar på promenaden tillsammans med slottsherren och hela flocken minus Rota. Vi kastade markeringar till varandra med gummibollar på en böljande stubbåker. En riktig pissträning faktiskt. Hundarna markerade inte ordentligt, vi markerade inte ordentligt, hundarna var trögstyrda och tungstyrda, cockern kunde inte sitta still och den gule hade totalt glömt bort hur man gör ett närsök. Trots all denna noggrannhetsträning jag ägnat vintern åt. ” Det var tur inte kursdeltagarna såg det här träningspasset ”tyckte slottsherren ”då hade vi varit rökta” Jag var tvungen att instämma, det låg helt klart något i vad han uttryckte, träningsstunden var väl inte direkt något som ingav förtroende och tanken om att jag borde skaffa nytt arbetet svävade förbi. Fast kanske träningspasset gjorde oss befriande mänskliga med (och hundliga), dåliga dagar infinner sig nu och då och kanske borde man istället glädja sig åt att det finns en utvecklingspotential. Ett kasst träningspass tillhör väl inte heller livets väsentligheter så vi ryckte uppgivet på axlarna, suckade lite och lovade varandra bättring en annan dag.

På eftermiddagen sedan blev det desto roligare. Då var det premiär för den första miniweekenden. Ett gott gäng med högt i tak och duktiga hundar. Det var skönt med ett dygns paus från nyheter och coronauppdateringar och istället få fokusera på hundar, träning och koltrastens vårsång. Miniweekenden blev nog rätt precis så som vi hoppats på och tillsammans med det nya boendet och vackra vädret blev det en fullträff. Det här kan det absoult bli en fortsättning på framöver.