Jag vaknar frisk och hel till tuppen Emils galande utanför fönstret i tidig morgontimma. Tacksam. Jag tar mig tid och sätter mig vid datorn för att skriva lite med dagens första, och förmodligen sista, kopp te. I trettiograders värme är det definitivt för varmt för tedrickande enligt mitt tyckande. Så jag passar på innan solen kommit runt och tagit slottet och dess trädgård i besittning. De skuggiga morgontimmarna med dagg i gräset är värdefulla när högsommarvärmen slå till, det gör gott för växtligheten, hundarna och mig och ger oss alla en lite långsam och behaglig start av dagarna. De tillsynes ändlösa sommardagarna då jag stupar i säng alltför sent och missar några timmars sömn varje natt av fri vilja.
En del pappersarbete klaras av i tidigt morgonstund med. Ibland tycks tröskeln orimligt hög in till puben/kontoret och datorn där men när jag väl tagit mig över den går det undan. Så kan det vara i träningen med slår det mig, orimligt höga trösklar för att ta tag i ett bekymmer eller ett mindre bra utförande. Det är så mycket lättare, och trevligare att träna på det som redan går bra.
Att träna hundarna i trettiograders värme har sina baksidor och träningen får utföras med försiktighet. Skuggiga platser uppsöks och pauserna blir många. Vatten går det åt i stora mängder och ett dike att svalka varma tassar i gör gott. Lera och dy som bjuds får man ta med jämnmod. Fröken Vi vår golden är galet förtjust i vatten och dy. Lera duger fint det med. Hon tar gärna ett dopp i vildgrisarnas uppbökade badhålor med lervatten. Helst lägger hon sig i dem utsträckt på sidan medan jag med upprepade skri försöker få henne att tänka annorlunda och avbryta. Det går sällan igenom. Mest beroende på att jag inte följer upp det hela vägen. Jag vill helst inte ner i grisbadet. Det är värt lite skri för lerbadet alla dagar i veckan verkar Vi tycka. Somliga stunder ser jag blocketannonsen jag strax ska lägga ut: Happy golden retriever for free. Trinda Lyra tittar på den leriga goldentiken med en viss avsmak. Det är under hennes värdighet med lerbad. Badar gör man när det är över tjugofemgrader i luften och vattnet är rent tror jag Lyra tänker. Eller om det finns en dummie att hämta som hennes husse riskerar att förlora om inte just Lyra hämtar den. För hussen gör Lyra nämligen allt. Nästan i alla fall. Om hussen inte är med kan lika gärna någon av de andra hundarna få hämta apporterna tycker hon och blänger på mig när jag ska skicka i henne i vattnet. Efter uppmaning gör hon såklart som jag säger ändå, men jag anpassar mig snällt och ger henne fler arbetsuppgifter på land i stället. Hon är ju ändå Lyra och jag hennes assistent. Eller något i den stilen. Jag har försonats med den tanken.
Psst! Om du är sugen på att gå kurs med din hund i sensommar och höst så har jag lagt till några nya fristående kurstillfällen på kurssidan.