Hela skogen är fylld av vatten, det är översvämmat både här och var och rännilar letar sig fram och gör nya små bäckar. Hundarna älskart. De springer så det skvätter, simmar och plaskar. Till och med fröken Vi kommer hem ren och fin efter promenaderna. Nu behöver hon ju inte längre lägga i sig i halvuttorkade lerpölar för att komma åt lite vatten.
Jag har lyssnat på en av P1 sommarpratare idag igen. Björn Natthiko Lindeblad. Gripen och berörd sitter jag nu med en eftertänksam känsla i magen. Kanske, kanske inte. Vad är egentligen viktigt i livet? Om du bara ska lyssna på ett enda sommarprat i sommar så lyssna på Björn Natthiko. Men rusta dig först, lägg fram pappersnäsdukar och se till ha tid att lyssna ordentligt och tid efteråt att torka tårarna. Det går inte att värja sig nämligen, sommarpratet är så vackert, naket och känslosamt att tårarna flödar. I alla fall mina och jag tror inte jag är ensam.
Under kvällen upphörde de ihärdiga regnskurarna och inspirationen till en stunds hundträning infann sig. Jag förberedde två närsöksområden i slotttsträdgården för den gule. Jag tycker som bekant att det ständigt behöver repeteras och uppdateras. Med lång haka såg jag den gule hunden utföra närsöket exemplariskt. Snabb och lydig på signalerna, lågt tempo och låg kroppshållning. Han briljerade och jag blev nästan förstummad. Ibland begriper jag bara inte riktigt, men jag tror det handlar om balansen. Hans balans, som utan tvivel påverkas av min i och för sig. I slottsträdgårdens övningar blir upplägget troligen tillräckligt ”fyrkantigt” för att rama in hans något ystra hjärna och snabba ben så han håller sig kvar i ”boxen” och balansen. Kvällens närsökslektion blev lärorik. Särskilt för mig. Känslan av en aha-upplevelse kom över mig. Det blev träning för de två bruna med. Både stor och liten. Den stora behöver egentiden med mig och njuter av den och över att få vara tillsammans. Den lilla behöver egentiden med mig hon med, fast mer för att jag ska ges tillfälle att ta kontroll över den livsglada unghunden med den stora viljan. Vi behöver stärka banden lite, särskilt efter att vi klippt navelsträngen och den lilla varit på semester på egen tass några veckor. Riktigt kul träning det med faktiskt.