En utopi?
Ibland känns unghundar som varannandagshundar. Somliga dagar går det mesta alldeles lysande, kontakten är god och utförandet snyggt och som jag vill, för att nästa dag bytas ut mot mer eller mindre katastrofvarning. Jag har svårt att förlika mig med att det skulle ha med mig och göra, inte fullt ut i alla fall, även om jag är mycket medveten om att man får ungefär vad man förtjänar. Hundträningen är ingen undantag från den regeln, en skärpt förare ger en skärpt hund och tvärtom. Men ändå, jag tyckte jag var hyfsat skärpt idag. Det var nog lilla Rota med fast på en helt annan våglängd än jag. För att få någon sorts känsla av kontroll och styrning avslutade jag, faktiskt tillsammans med Rota, med en stunds fotgåendeträning intill gärdesgården. Det var ungefär vad jag mäktade med tillsammans med den ystra unghunden idag. Måtte den väntade nya labradorvalpen vara en sådan där lugn, självuppfostrande och godmodig valp som gör alla rätt. För sådana finns det väl? Och då borde det väl rimligen vara min tur att få en sådan tänker jag.
Vi skördar gurka på löpande band i växthuset nu. Roligt och gott.
Det finns visst varannandagsfrallor med. Jag gjorde mig till ikväll och satte en deg på jäsning för att baka frallor till morgondagens sommarläger och dess deltagare. Av någon smått korkad anledning fick jag för mig att pröva ett nytt tips. Nya tips är bra men att pröva dem sent om kvällarna när resultatet är i behov av att bli lyckat är mindre bra. En liten lätt twist på mina vanliga frallor hade förmodligen varit ett klokare val. De nygräddade frallorna som nu ligger och svalnar ser rätt bedrövliga ut, de liknar mest jättelika spräckta maränger. Fast vid provsmakningen visade de sig smaka alldeles förträffligt tillsammans med en klick smör så de ska nog duga även om utseendet är åt det katastrofala hållet.
Varannandagsväder känner vi till sedan gammalt. Just nu hoppas jag på det för det vore ett steg i rätt riktning vädermässigt och jag skulle uppskatta en dag utan regnjacka och stövlar. Fast regnjacka och stövlar är nog att föredra framför bikini och värmeslag på de två heldagarna med träning som startar imorgon. Lagom är bäst. Eller är det en utopi?
Bäst, den gule labradoren, är förresten friskskriven sedan veterinärbesöket i eftermiddags och får nu sluta äta kortison. Hallelujah och tack!
