Jag sätter mig och skriver en stund mitt på dagen när värmen är som starkast. I skuggan är det helt okej men att jobba mitt under solen eller träna hundar mitt på dagen känns inte aktuellt för stunden. Annars är det något jag gärna gör såklart när lediga stunder faller på. Idag hann jag träna en stund på morgonen innan värmen kom, det är en av fördelarna med att gå upp tidigt. Dessutom var det mulet inledningsvis idag och det höll undan värmen lite längre. Jag tog valpen Min på en liten runda först och sedan blev det en liten träningsrunda med cockrarna. Båda rundorna gav mig anledning att fundera och reflektera över några saker. För kände jag mig lite bekymrad över vissa delar och något besviken över att några träningsresultat inte är där de borde vara, men vid närmare eftertanke lyckades jag faktiskt vända bekymmer till utmaning. Först behövde jaga bara en nystart, eller det räckte nog med en mindre omstart likt datorn. Sudda det gamla, trycka på delete och starta om. Det blir till att fundera och klura lite till och kanske pröva nya vinklar i träningen som jag inte prövat tidigare. Se det långsiktigt. Över tid. Lång tid. Utan oro. Hur enkelt som helst med andra ord…
Men i relation till annat är bekymmer i hundträningen verkligen inget att hänga upp sig på. Ibland tar man sig själv och det man håller på med på lite för stort allvar tror jag bestämt. Bättre då att ta det med en klackspark, sänka axlarna, bryta för en stund och sedan jobba vidare. Kanske är det klokt att vänta till värmeböljan dragit förbi med, den gör inte gott för varken orken eller motivationen. Så fort den dragit förbi kommer kurser och träningar här att komma igång med full fart med. Jag längtar till det. Till att träffa folk och hundar och få till en någorlunda fungerande vardag även om vi fortsatt måste ta hänsyn till covid-19. Faktum är att vi har börjat vänja oss vid det här läget nu. Vi använder handsprit, håller avstånd, undviker kramar och folksamlingar och glömmer av oss ibland och livet rullar vidare. Vad det gäller kursverksamheten så fortsätter den som vanligt och från och med nästa vecka tänker jag att vi ska kunna återinföra våra fikastunder efter avslutade träningstillfällen. Med butiksdörren öppen och ett par fikabord på utsidan tror jag det ska fungera alldeles utmärkt. Då kan vi fika, prata och hålla avstånd men ändå komma någorlunda under tak. Jag har saknat de där stunderna då man avslutar gemensamt över en kopp kaffe eller te och några kakor. Även om själva träningen är det väsentliga och det egentliga målet så känns helheten viktig och där är det sociala en stor del. Och fika går alltid hem. Kurserna utan gemensamt avslut under våren har känts lite stympade även om vi är oerhört tacksamma för att det ändå har gått att ha verksamheten igång och att vi kunnat ”kursa” överhuvudtaget. Välkomna i höst!