Jag drömmer mig bort lite grann..

Från regntunga grå novemberskyar och pandemier till långa ljusa dagar och något som liknar normalläge. Jag drömmer om annat med, om en gård på en egen udde med många hektar mark, viltvatten, sandstrand, klippor och egna öar. Det finns ett sådant ställe till salu några mil härifrån och det skulle passa mig och slottsherren och flocken alldeles utmärkt. Stället har allt det vi önskar, till och med bostadshuset är ”rätt”. En välhållet och fint renoverat hus från sekelskiftet. Det är egentligen bara en sak som inte passar oss alla. Priset. Tjugotre miljoner är utgångspriset. Om vi så fick det för halva priset så skulle det ändå vara nio miljoner för dyrt. Men drömma kan man ju alltid. Och kanske är det tur att vi inte har tjugotre miljoner för då skulle vi tvingas ta ställning till om vi verkligen vi sälja slottet vi har nu och jag hade hamnat i ett moraliskt dilemma eftersom jag inte kan anse det försvarbart att betala så mycket pengar för att få äga en gård med sandstrand när en del andra människor knappt har mat på bordet. Hmm..för stunden har jag drömt färdigt känner jag.

Fröken Vi, vår goldentik ligger vid mina fötter ikväll. Av någon anledning har hon lyckats nästla sig in i köket medan de andra ligger kvar på tork i hundhallen på andra sidan grinden. Där skulle Vi med vara egentligen särskilt med tanke på att hon nog är den smutsigaste av de alla sju med sin långa päls. Hennes förkärlek till att gräva efter allehanda sorkar och smådjur gör henne inte heller renare direkt men jag är för bekväm för att resa mig upp och släppa ut henne till de andra. Dessutom är det lite mysigt att ha bara henne inne, lite egentid så här på kvällen, så jag låtsas som inget och låter henne ligga kvar. På tal om golden så är goldenvalparna dryga sex veckor nu och alldeles ljuvliga såklart. Fattas bara annat. Knubbiga sex veckors goldenvalpar är otvivelaktigt något av det bästa som finns. Kullen är jämn, både storleksmässigt och i övrigt. Någon är lite livligare än de andra och någon är lite ljusare men totalt sätt är det inga stora skillnader, inte än i alla fall. I söndags fick de pröva att vara ute för första gången, hur kul som helst verkade de tycka och tog modigt för sig av allt det nya. Men det var visst tröttsamt att vara ute i frisk  luften för de sov både gott och länge efteråt. Det går fort med en valpkull och nu är det bara två veckor kvar tills de flyttar hem till sina och förväntansfulla nya ägare. En spännande tid följer både för de små och för oss.