Det är som mörkast nu och det slår mig att vi redan har passerat mitten av november. Det är inte långt bort till det vänder igen och ljuset sakta kommer tillbaka. Hur fort har inte den här hösten gått tänker jag. Jag hoppas att vi med gemensamma krafter och åtgärder också får smittspridningen av viruset att vända och gå åt rätt håll. Det känns inte roligt alls med den utvecklingen som är just nu. Vi får göra vårt bästa allihop för att hålla i och hålla ut.
Även om november inte är bästa tiden för grönsaksodling har jag gjort odlat lite idag. Jag har satt vitlök som jag hoppas vi ska kunna skörda i juli nästa sommar. Det känns väldigt avlägset just nu men när juli kommer och det är dags att skörda vitlöken tror jag att jag kommer stå i köksträdgården och tycka att det var ett väldigt bra beslut att lägga några minuter på att plantera vitlöksklyftor i ösregnet en novemberonsdag. Det blir fint med egenodlad, obesprutad vitlök till matlagningen. Sorten jag satte heter Messidor. Den ingår i en kategori vitlök som kallas ”softneck” och ska ge många små klyftor per lök och vara utmärkt att lagra. Den ska vara något tåligare än andra ”softneck” vitlökar med och det låter bra tänker jag. Begrepp som lättodlad, tålig och pålitlig är sådant som jag gillar när jag ska odla något. Inte mycket som kan gå fel då tänker jag. Nu ska jag bara försöka komma ihåg att jag satt vitlöksklyftorna där med, så jag inte petar ner frön för tidiga vårprimörer på samma ställe. Sådant händer även den bäste och det har hänt förr om jag säger så.
På morgonens promenad idag rev det ordentligt i trädkronorna i vindbyarna men inne i skogen läade det skönt. Hundarna och jag såg spår av vildsvins bökande och väl upptrampade stigar men inga vildsvin som tur var. Det är ofta så, vi ser spåren av dem och kan ibland nästan känna deras närvaro men vi ser dem inte. Grisarna måste vara otroligt vaksamma och det är väl inte hundarna och jag alls på samma sätt så troligen är vi avslöjade och genomskådade långt innan vi nått fram till grisarna plats så de har hunnit flytta sig flera gånger om. Lite senare på promenaden passerade vi en död hjort, eller det som fanns kvar av den. Att den låg där den gjorde avslöjade Vi för mig flera hundra meter innan då hon fick vittringen av den i nosen i motvinden. Vad hjorten dött av vet jag inte, det gick inte riktigt att utse av resterna som fanns kvar. Räv och korp och annat hade gjort ett gott jobb med att ta vara på kadavret. Kanske hade hjorten dukat under nu under brunsten efter strider med andra hjortar. Eller så har den varit sjuk av annan orsak. Jag tror i alla fall inte att den dog svältdöden eftersom det varit makalöst gott om mat och milt väder fram till nu. Ordentligt död var den hur som helst.
På eftermiddagen kom Jennie och vi tränade våra små svarta pärlor en stund. De är nästan lite otäckt behagliga och duktiga båda valparna, så där så man känner att man snart känner sig nödd att börja leta fel hos dem eftersom det inte kan vara rimligt och rätt när det går så här enkelt. Tids nog tänker jag, tids nog ska nog även de här två ge oss huvudbry i tillräcklig mängd. Tills den tiden kommer njuter vi av deras oförstörda härligt spontana attityd till allt de utsätts för. Finns det något bättre än oförstörda unghundar?
Det skulle väl vara äldre oförstörda väl tränade hundar då. Jag vet inte riktigt om min gula hund kunde placeras i det facket när vi tränade de vuxna efter de små idag men Jennies gula hund platsade i alla fall alldeles utmärkt i det facket. Hon gick som tåget, blixtsnabbt och säkert på de dolda linjerna med alerta, snabba stopp och omdirigeringar när det behövdes. Riktigt kul att se! Själv behöver jag och den gule göra läxan och träna bättre innan vi når samma klass. Tids nog som sagt.
Nu rycker det tag i slottets knutar och regnet smattrar på rutorna. Natten stormbyar verkar vara på ingång. Glad över att vara inne och inte behöva tänka på att gå ut mer tycker jag det är rätt mysigt där slottsherren och jag sitter tillsammans vid köksön med hundarna vid fötterna och vinden dånande utanför. Det är bra med eget slott att söka skydd i.
<3 Vilka fantastiska hundar vi har! Det var en fin em 🙂