På väg att lämna lyan

Alldeles strax är det dags för Kopparhults H-kull att lämna boet och flytta till nya välkomnande hem. Valptiden går snabbt och är intensiv. Innan vi blinkar kommer det att ha blivit långbenta unghundar av de ljuvligt runda gyllene valparna. Drömmar och förhoppningar finns förstås. Sådana som alltid följer med en ny valp.

Fast det finns många pekpinnar med. Så mycket rädsla för att göra fel. Och ännu mer oro över att förstöra något hos hunden. Alla vill det allra bästa. Såklart. Nå långt. Fixa relationen. Göra alla rätt från början. Lyckas med bra resultat. Få uppleva ”once in a liftetime” hunden. Och allt det där.

Men just det kan sätta käppar i hjulen för oss. Rädslan att göra fel blir vår största broms. Vi vill för mycket och vågar för lite. Hundar är tåligare än vi tror. De klarar våra misslyckanden mycket bättre än vi själva gör. Och det vi gör blir faktiskt sällan fel, det blir på sin höjd annorlunda. Jag önskar alla hundförare som har en unghund eller en ny valp på gång lite mer mod. Lite mindre rädsla. Mer jävlar anamma och mer tro på sig själv. Lite mindre kontroll runt detaljerna till förmån för helheten. Jag önskar att ni vågar lita mer på magkänslan och vågar pröva er fram. Sunt bondförnuft och ett öppet sinne kommer man ofta långt med. Visst, allt kanske inte lyckas eller blir perfekt. Men ett är säkert. Vågar vi inte pröva får vi aldrig reda svaret och vi utvecklas inte heller som hundförare. ”You don’t find out who your dog is unless you work at it”

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen