The master and his pupil
Den där ”mastern” är definitivt inte jag, i alla fall inte i Rotas och min relation. Hon lurar skjortan av mig den lilla söta pocketcockern. Har gjort det senaste halvåret ungefär, om inte ännu längre. Men nu är det slut. Det känns lite pinsamt att inse att jag tillåtit mig bli grundlurad. Att jag försökt hitta ursäkter och alternativa vägar för att få ordning på hennes lite veka och undergivna sida. Det där lirkandet och kravlösa behövdes säkert (eller kanske åtminstone) när hon var yngre, för hennes utvecklings skull, men jag kan tydlig konstatera att jag uppenbart inte hängt med när det svängde om. F..n vad hon har glidit runt känner jag nu. Styrt och ställt och lindat in mig och min vilja för att passa upp och behaga henne. En naturbegåvning på området. Kanhända har det räckt med hennes bruna plirande ögon och de långa lockiga öronen. Jag är med hög sannolikhet inte den första att falla för en söt cocker.
Den lilla är tuff. En häftig brud i lyxförpackning. Hon klarar att hantera press mycket bättre än vad jag trott. Hon gör det rent av bra. Det blev glasklart för mig häromdagen då pockertcockern tog eget initiativ till ett hyss där bägaren hotade att rinna över och jag blev arg från djupet, näst intill rasande faktiskt, och hade ett mycket djupgående utvecklingssamtal med den lilla. Det får bära eller brista kände jag då, gränsen är nådd. ”Jaha”– sa den lilla pocketcockern ”då gör jag väl som du vill då”, och sedan dess har hon gjort det. Kvar står jag med en förvånad min. Hon kan minsann både sitta utan att snurra och lämna av dummyn utan att visa magen. Smått chockad analyserar jag resultatet i träningen och umgänget med henne de senaste dagarna. Vad det ”bara” det som saknades? Some lack of respect. Det verkar inte bättre. Det är skönt i och för sig men det förargar mig att jag tillåtit mig bli så grundligt lurad. ”Gör väl inget” säger den lilla bruna, ”kom så tränar vi istället”. Varför inte tänker jag, vi har ju faktiskt riktigt kul. Och nu när balansen mellan kärlek och respekt jämnats ut så blir träningen ännu roligare. Och mer fruktbart.
