Att så lite kan göra så mycket

Vårtecken överallt. Den första fästingen efter vinterkylan plockades på Vi idag. Jag hade hoppats att vintern lyckats hålla tillbaka dem lite längre men icke. Hasseln blommar, igen. Jag blev varma om fötterna i mina stövlar för första gången på flera veckor. Lärkan fortsatte drilla, någon sorts mygg svärmade över diket och ormvråkarna flockade sig på de blå himlen. Och det är precis lika magiskt som varje vår. (förutom de svettiga fötterna)

Det är dagar som dessa som man uppskattar sitt val av arbete alldeles extra mycket. Heldagar med utomhusarbete passar tveklöst allra bäst tidig vår och höst och då gärna med blå himmel och solsken. Vädret och temperaturen är nog så nära perfekt det går att komma då. För ändamålet. Det är inte för varmt, inte för kallt, solen är inte för het och skuggan inte för kall. Fast lite i kallaste laget är det nog faktiskt ett tag till, det där riktigt perfekta kommer när temperaturen närmar sig min idealtemperatur sexton grader,  då när det räcker med skjorta och väst och jackan kan bli kvar hemma. Fyra fina labbar och en fin flatcoated har jag haft nöjet att ha på träning i vårsolen här idag, med tillhörande mattar och hussar förstås. En bättre dag på jobbet helt klart.

Då goldengästen, som har åkt hem nu, bodde hos oss ett par dygn tidigare i veckan fick bruna Mer äta sin mat i köket istället för i hundrummet längst ut som han brukar göra. Han äter i eget rum den bruna för han tar tid på sig att äta och några av flockens andra medlemmar har en tendens att hänga som gamar runt hans matskål tills han ger upp och lämnar maten åt de stirrande blickarna. Så för matrons skull och för att gamarna inte ska dras med ständig övervikt äter Mer ensam. Nu blev det som sagt i köket de här dagarna eftersom ordningar och rutiner som brukligt ändras en del när man har gäster. Mer blev mer än nöjd med det nya. Han blev alldeles glad, harmonisk och tillfreds av att få äta i köket med oss. Så nöjd och så nära. Tydligare än så kunde han knappast tala om för oss hur han vill ha det så nu är det bestämt. Han får fortsätta äta i köket med oss. En liten stunds kvalitetstid bara för honom. Tänk vad lite kan göra mycket ändå.