Med papper och penna
Sovmorgon i slottet och bara jag är vaken. Några av sädesärlans ungar vickar fram över gräsmattan på jakt efter delikata insekter. Jag gillar dessa tidiga morgnar. Helst går jag upp när solen stiger så jag inte missar när den nya dagen gryr. Fast det blir ohållbart mitt i sommaren eftersom det ljusnar orimligt tidigt och jag behöver sömnen med. Perioder av högsommarväder och värme, som nu, ser jag absolut fördelen med att slottet ligger med skogen mot öst vilket gör att det tar några timmar innan morgonsolen och hettan når gräsmattan. Daggen och nattens svalka hänger kvar ett tag och gör gott för både växtligheten och mig, vi får en lite slowstart av dagen som passar oss utmärkt. Andra kallare delar av året är det inte en fördel på samma sätt, snarare tvärtom, frusen och kall vill jag ha morgonsolen över mig så snart som möjligt. Alltid dessa baksidor. Fast det är klart, att solen hänger kvar i väst över slottet om kvällarna året om överväger väl oavsett.
Hundarna verkar ovanligt morgontrötta den här morgonen. Förmodligen för att slottsherren sover på övervåningen och de vet att ingen frukost är i antågande ännu. De hyser inga stora förhoppningar om mina frukostvanor när det gäller att fylla deras skålar. Däremot vet de att jag kan slå till på eftermiddagen och servera dem dagens andra mål, det har de koll på och då händer det att de följer mig med uppmärksamma blickar. Eller när helst jag öppnar kylskåpsdörren för då hoppas den gule hunden att osten är på väg fram så han ska få sina tabletter serverade inrullade i en skiva mild Greve. Vi har alla våra vanor.
Jag sätter mig med block och penna och antecknar en del förberedelser för dagens workshop med tema tecken och signaler. Ord efter ord fyller pappret och jag spaltar upp övningar och sådant jag ska komma ihåg att säga. Än är jag av den sorten att jag gillar bäst att skriva på papper med en vanlig penna. Vid datorn är jag inte lika bekväm även om möjligheterna i skrivprogrammen där säkerligen är oändliga. Men man kommer långt med papper och penna med. Jag funderar lite över kursdagen med, om jag kommer att få fram det jag vill ha sagt och om jag blir tydlig nog i mina förklaringar. Aldrig känner man väl sig helt tillräcklig och framför allt inte tillräckligt strukturerad men med tiden har det faktiskt blivit bättre allt eftersom jag kommit fram till hur jag förbereder mig bäst, vilka vanor som passar mig och vilka av dem jag konsekvent bör hålla mig till. Papper och penna och anteckningsstunden tidiga mornar är en av dem. När jag skrivit en stund, sammanfattat och känner mig hyfsat förberedd lyssnar jag lite på Mark Boyle ”The moneyless man” och funderar över olika livsval, vad jag trivs med och vad jag vill bli när jag blir stor.
Så slår det mig att jag inte blir vuxnare än så här. Att det är nu jag ska vara den där självklara trygga individen som har alla rätt. Som vet vad jag vill. Visst vet jag något mer nu än jag gjorde förr och jag tycker mig vara tryggare och bekvämare i min roll som mig själv men det är också oändligt långt kvar i mål. Ska jag behöva bli åttio år innan visdomen kommer över mig eller kommer det kanske aldrig att hända? Livet ändå.
Hundarna börjar sträcka på sig nu, svansarna slår mot golvet och några gäspningar hörs. Det är dags att sätta fart och ta tag i dagen.
