Den fortfarande namnlösa labradorvalpen har sovit sig igenom nästan hela dagen. Jag förmodar att det inte är konstigt alls när man är liten, det är närmare trettio grader varmt i skuggan och man precis har flyttat hemifrån men jag är rädd att valpen är fulladdad med energi när temperaturen falnat lagom till läggdags. Tänk vilken tur då att valpen är slottsherrens och inte min. Vi tog en liten tur till en närbelägen sjö med henne på eftermiddagen. Det var det enda rimliga att göra i värmen och både vi och valpen behövde svalkas och piggna till lite. Det gjorde vi med, alla tre, efter att ha simmat runt en stund i den behagliga badtemperaturen. Valpen var för söt, hon hoppade mellan stenklipporna och rätt som det var hoppade hon i vattnet och simmade lite innan hon kravlade upp för att hoppa i igen. Sedan skulle hon torkas, det var hon tydlig med att tala om så vi fick offra en del av vår gemensamma handduk. Efter det somnade hon sött i mitt knä medan bilen rullade hemåt igen medan jag kände energin återvända efter det svalkande doppet.
Tidigare på dagen tog vi de äldre hundarna på vattenträning med. Den unga svarta fick pröva att simma i rejält med näckrosor, simma över till andra sidan och hämta en markering och simma några sträckor på för att plocka in minnesapporter. Det räckte med råge för henne kände jag. Hon har fått så många bra träningspass i olika vatten det senaste så jag tror jag gör bäst i att bryta vattenträningen och låta henne smälta och ta in det vi gjort ett tag. Om värmen bara släpper något så jag kommer ur det här tröga sirapsläget så ska jag gå över på viltträning och sökarbete så har vi snart knåpat ihop de olika delarna för att starta i b-provens nybörjarklass tänker jag. Men för stunden är det på tok för varmt för träning med vilt. Under veckans som gick körde vi ett provupplägg med kallvilt en av lägerdagarna när det inte var riktigt så varmt som det är nu. Det var vi, hundarna och en miljon spyflugor. Minst! Snabba var flugorna med och de lade ägg i klasar både på viltet och plastbackarna vi förvarade det i och det kändes allt annat än mysigt. Fast värre saker har väl hänt såklart och hundarna jobbade fint och tycktes inte störas av spyflugorna så som vi gjorde. Med spyflugorna och alla ägg i färskt minne känns det ändå mest rätt att vänta med kallviltträning ett tag för unghundens del. Vi håller oss till tygpåsarna till dess att rötmånaden är förbi tror jag bestämt.
För den svarta unghundens del är nu sommarens delmål att starta nybörjarklass på b-prov någon gång då sommaren går över mot höst och med en ny valp i slottet blir det ännu en gång aktuellt att fundera lite över mål och mening med träningen. För vår det är det nog ganska tydligt egentligen. Med målen. Vi vet(mestadels) vad vi vill och vart vi ska och vi vet hyfsat bra hur vi ska ta oss dit. Men som alltid är varje ny hund en ny individ med en alldeles egen personlighet som vi ska lära oss att se, lyssna och ta in så vägen framåt kan innebära en del justeringar. Än så länge har vi bara känt den lilla än så länge namnlösa valpen några få dagar men vi anar oss redan till vissa drag i hennes personlighet fast det är såklart alldeles för tidigt att märka något bestämt. Men det skadar aldrig att fundera ett extra varv runt det där med mål och mening såklart, och vilken väg man vill följa dit. Ha planen någorlunda redo när vi lärt känna henne lite bättre. Struktur var ordet.