Skapandets kraft

Konstterapi är en kreativ terapiform där man arbetar med färg och form och genom det konstnärligt skapandet tilltalar vi de självläkande krafter som finns inom varje människa. 

Det är tidig måndagsmorgon och när jag läser texten ovanför och funderar. Säkert är det så att vi självläker genom skapandet. Och också så att vi förebygger ohälsa genom samma skapande. Skapa kan man göra på många sätt tänker jag vidare och att skapa en god relation till sin hund, eller sina hundar, är i allra högsta grad ett skapande det med. Som man mår bra. I alla fall om jag talar om mig själv och av egen erfarenhet. Kommunikation med djur är något av det finaste. Just nu skapar jag och Lillie lite tillsammans, fast hon inte är min valp, för vi behöver ha en fungerande relation vi med eftersom vi hänger med varandra stora delar av dagarna när slottsherren är på jobb. Då underlättar det om hon ser mig som en resurs och inte n grinig kärring som bromsar varje initiativ hon tar. Ve och fasa för sådana kärringar! 

När vi har lekt lite och umgåtts en stund är det dags för frukostvila för den lilla medan det blir morgonpromenader med de stora. Med cockrarna blev morgonen till en fin träningsrunda i det höstspakande landskapet i utkanten av mossen. Vilka färger det är nu! Bruna Mer får en så väldigt vacker färgton mot höstfärgerna. Det får alla hundarna för all del men just de bruna och gyllene smälter extra fint in i hösten. Det hade fröken Vi gjort med om det inte var för att hon fäller alldeles oändligt nu och mest liknar en luggad och loppbiten byracka. Hon kan verkligen fälla den hunden, pälsen bara rasar av henne och hade jag inte vetat bättre hade jag trott hon han någon sorts bristsjukdom. Ny päls lär väl växa ut igen inom den närmaste tiden så förhoppningsvis för hinner hennes mörka kopparröda ton komma tillbaka medan höstlöven finns kvar så jag kan ta några fina foton av henne. Vi har en tanke om att låta para henne på nästa löp. Hennes utveckling det senaste året har pekat rejält uppåt och vi tycker nu att en kull efter henne känns väl motiverad. Hanhund är utvald och jag försöker räkna ut när löpet kan tänkas komma. Fast det är knappt jag vågar nämna det eftersom våra valpplaner alldeles för ofta har gått i stöpet. Hoppas gör vi, vi hoppas och tror att det ska gå vägen och låter det stanna där så länge.