Omöjligt uppdrag?
Just nu verkar det finnas obegränsat med sol. Hela mars har den lyst över oss och det bara fortsätter. Uppskattat såklart. Särskilt av mig som jobbar ute hela dagarna. Små minisolar i form av tussilago pryder vägkanterna nu med och det är tveklöst vår på riktigt. Till helgen blir det sommartid också, vi ställer fram klockan och vips så har vi minst en till ljus timme varje kväll. Och jag blir så trött. Inte för själva omställningen av klockan egentligen men lite av ljuset och mest av våren. Den tar mig med storm och jag går ”all in” och vill inte missa en enda ljus utomhusminut. Slottsherren menar att jag är lite knäpp, att det måste vara något fel(på mig) för det är verkligen okej att vara inne fast det är ljust ute. Till och med när det är vackert väder. Men jag vet inte riktigt. Det är något som sitter i sedan väldigt länge. Det där med att man går upp med solen och är ute så länge solen är uppe. Och att man inte ser på tv när det är vackert väder. Och en del andra saker. Så jag kommer att sakna de mörka kvällarna lite grand. I alla fall i övergångsfasen. För de ger mig möjlighet att gå in och bara ta det lugnt. Med gott samvete.
Idag upptäckte jag sorkhål i jorden i en av pallkragarna. Det bådar inte gott för odlingssäsongen att ha dem där. Vi har mycket sork i slottets omedelbara närhet. Typ överallt. Men pallkragarna har de hållit sig undan från förut. Jag undrar om en sådan där mullvadsfälla som skåningarna brukar ha funkar till feta åkersorkar med? Vi skulle behöva bli av med en del. Räven verkar göra sitt bästa för att komma åt dem i hagen på baksidan men om jag måste välja på räv och sork så blir det nog sork i alla fall. För fasankycklingarna och kaninungarnas skull. Jag är inte lika barmhärtig mot små trinda sorkungar så jag ställer mitt hopp till ormvråkarna men är tveksam till om de vågar slå så nära huset. Garanterat inte i pallkragarna i alla fall.
Nog för att vi har mycket sork i år men vad det gäller vanliga husmöss har vi nått bottenrekord. En ynka liten mus har vi tagit i fälla nu i vinter. Inomhus. Slottsherren har tagit några fler i bobilen där de gjorde ett tappert försök att flytta in på allvar tidigt i vintras. Annars har det varit helt lugnt förutom den där enda. Det är vi tacksamma för såklart. Förra vinterns arme av möss på övervåningen förstörde mycket för oss. Förutom kläderna de gnagde hål på störde de också nattsömnen. Det är inte särskilt trevligt att vakna till ljudet av en fälla som slår mot golvet med en panikslagen mus i ett fast grepp. Helt omöjligt att somna om till det ljudet kan jag lova. Det går inte att koppla bort, blunda och försöka glömma när man hör det lilla museländet plågas och kämpa för livet. Det blir till att försöka väcka slottsherren eller kravla ur sängen i nattmörkret, få tag i en plastkasse att lirka loss musen ur fällan i och snabbt klämma igen påsen så musen inte kommer ut innan man slår kassen med musen det hårdaste man kan mot tröskeln. Det är precis lika grymt som det låter men man får en viss vana efter en tid. Sedan är det bara att tvätta händerna, lägga sig igen och somna om och hoppas på att inte nästa fälla också slår igen. Jag funderar fortfarande på en katt, även om den här vintern varit musfri, en stor skräckinjagande Maine coon katt med gula ögon som lyser i mörkret så mössen flyr hals över huvud utan att ens försöka flytta in. Jag måste bara se till att bota slottsherrens kattallergi först. Och lära katten att den bara får ta möss och sork, inte fasankycklingar, blåmesungar och kaninungar. Känns lite som mission impossible faktiskt.
