När snålheten bedrar visheten

Man kan hålla sig för gapskratt när man snubblar ut i mörkret med valpen för kvällens sista kiss iklädd morgonrock och Birkenstocktofflor och sätter ena foten rakt i en hundbajs modell större. Med hela Birkenstocksandalen inkletad i hundskit svor jag tyst en liten ramsa i mörkret, slängde av mig toffeln på utsidan och släppte in valpen. Irriterande nog visst jag att den stora hundbajshögen låg någonstans på gräsmattan redan innan men jag var för bekväm för att plocka upp den. Då. På kvällen såg jag den inte eftersom senaste tidens höjda elpriser, och höjningar på mycket annat med, har gjort att vi tagit vårt förnuft tillfånga och bestämt oss för snåla. På utebelysningen bland annat. Det är sjukt egentligen. Att det behövs pengar för att göra skillnad. Visst har vi vetat länge att vi måste spara på jordens resurser och inte slösa men tydligen behöver det till ordentliga prishöjningar för att man ska ta steget och göra det men egentligen redan vet om att man borde göra. Money talks. Förargligt nog. Fast just i det här  fallet tror jag snålheten bedrog visheten. Det går ganska många kilowattimmar på ett par Birkenstocksandaler.

Som vanligt löste det sig rätt bra i alla fall. Ännu en god natts sömn gjorde underverk och när jag vaknande kändes inte längre bajstoffeln som ett omöjligt uppdrag så jag gjorde rent den med hjälp av pinnar, gräs och vatten innan jag tog in den och fortsatte rengöring med starkare grejer och varmare vatten. (där gick det några kilowattimmar igen). Den blev nästan som ny och ingen kan längre ana vad toffeln utsatts för. Kanske lädret på ena sidan ser lite mer “vintage” ut men det är inget som den oinvigde lägger märke till.

Ikväll förberedde jag mig bättre, tände faktiskt utelamporna OCH tog med ficklampan. Det får ju ändå finnas gränser, Jag försökte skynda på valpen lite, få henne att sluta bita i gräset och raska på med kissandet. Påtalade för henne att jag inte hade hela på kvällen på mig fast det egentligen är precis vad jag hade. Arbetsveckan är slut och jag har inga tider att passa förrän på måndag. men det behöver ju inte valpen veta. Efter en stund fick hon i alla fall uträttat sitt ärende och vi gick in igen. Och jag släckte utelamporna. Spara lite kan man ju faktiskt göra ändå och lampor tända på utsidan av slottet när vi är på insidan är verkligen onödigt när man tänker efter även om de är bra att ha när man rastar valpar i mörker.

Idag har vi annars tränat hund mest hela dagen. Som om det skulle vara något nytt. Det nya var väl möjligen att vi tränade våra egna hundar i tre olika vändor tillsammans med goda vänner. En heldag ned andra ord, med endast korta pauser för intag av fika och några knäckebrödsskivor. Först tränade vi de äldsta, sedan mellanhundarna och sedan de yngsta. Fast inte baby Till förstås. Henne har jag förresten knappt sett av under dagen. Hon har mest bara fått glida med och mingla i pauserna. Sådana dagar blir det för små valpar emellanåt med. Tänk då vilken tur att hon har fröken Vi, världens bästa nanny. Och vilken ur för mig att Vi ställer upp. Med glädje dessutom. Imorgon blir det Tills dag tänker jag. Det får bli en mullepromenad och lite sitträning på plattan. Kanske får hon hänga med mig i växthuset också. Jag har bestämt att det blir träflis på golvet mellan odlingsbäddarna. Torrt, rent och frisk lukt. Det känns som en bra valpaktivitet att ränna runt i mjuk träflis så hon ka vara med när jag sprider ut den. Men först måste vi bara åka någonstans för att köpa in den och få valpen att förstå att del är skillnad på jord och odlingsbänkar och gångar med träflis.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top