Hennes värld är inte så stor

Valpen Bra har inte sett så mycket av världen än. Mest hängt runt i slottets trädgårds olika delar och följt mig på korta utflykter i den intilliggande skogen. Koppel och halsband vet hon inte vad det är. Än. En del utflykter med bilen har hon gjort också då hon följer med oss på höstens alla jakter och små turer till den lokala Icaaffären. Då vistas hon i sin trygga lya i bilen bredvid de andra hundarna och sträcker på benen på lagom avstånd från händelserna under pauserna. Hon är tretton veckor nu och har inte rört sig mycket mer än så. Fast ett dygn var hon på kollo hos Tina med förstås, då  vi gjorde en tripp till Norge. Hennes värld är inte så stor än och det tycker jag känns bra. Fast ur ett mer filosofiskt perspektiv och ur en valps synpunkt är förmodligen hennes del av världen mycket större än så. Hon är så liten än så det mesta blir nytt och alldeles tillräckligt äventyrligt redan i nästa hörn av trädgården. Det är bra så tänker jag och räcker fint. Senare blir det annorlunda förstås. Då behöver hon mer svängrum och fler intryck. När hon vuxit till sig lite och är mogen för det och vår relation är trygg och stabil. Allt har sin tid.

Höns och hösten har sin tid med. Det blev höströj i växthuset i söndags eftersom vi hade fått en ide’ om att flytta tuppen Tuppen och hans hönor till nytt boende över hösten och vintern. Lite tidigare än planerat egentligen men dagen passade bra för ändamålet. Tomatplantorna som var färdiga för säsongen hamnade på komposten, en ny rastgård i anslutning till växthuset sattes upp och växthuset utrustades med sittpinnar och vattenautomat. Den lilla hönsflocken ska få göra ett gott jobb där inne tänker jag, sprätta runt i jorden, plocka insekter och gödsla ordentligt. På rätt ställe hoppas jag…