Sol och skugga
Då var det dags igen. Regnet strilar mot rutan och några dagars sol och uppehåll är förbi. Februari. Jag samlat ihop regnkläder och tillbehör för dagens jobbtimmar utomhus och funderar över hur många lager ull jag ska ta på mig, Två grader enligt termometern. lite vindbyar på de och ett isande regn. Inte det ultimata utejobbarvädret med det tar jag igen en annan dag med sol. Ett webinarie snurrar i datorn när jag plockar i lampans sken medan mörkret sakta skingras utanför. Webinarie och poddavsnitt kan vara något av de mycket få bra saker pandemin förde med sig. Så mycket samlad information och kunskap att ta del av hemifrån. Perfekt. En del avsnitt lyssnar jag på flera gånger. För jag har märkt att jag får med mig något nytt vid varje tillfälle. Bristande koncentration vid första lyssningen förmodligen, eller en hjärna som sätter sig på autopaus emellanåt för att spara på kraften kanske? Disträ är nog ytterligare ett ord för tillståndet men det förvånar mig hur jag har utrymme att ens vara disträ när jag tycker ämnet är så sjukt intressant? Alldeles oavsett så gör det inte så mycket för jag har fjorton dagar på mig att lyssna in det senaste webinariet så jag hinner lyssna och reflektera över det jag hör flera gånger till. Ha!
Odlingsåret är igång! Jag har sått fönstergurka. eller krukgurka som det stod på fröpåsen. Och persilja. Om planen håller ska vi skörds minigurkor i april. Der låter lite för bra för att vara sant men vi för se och hoppas.
De egna hundarna har fått stå tillbaka lite idag. Träningsuppehåll över dagen medan jag jobbat. De två yngsta har jag beordrats ”löpvila” men jag har redan brutit mot mitt egna beslut flera gånger. Fröken Vi har varit med mig på jobbet de senaste dagarna. Då är hon nöjd. Men inte idag då hon fick stanna inne. Det passade inte visst inte alls för varje gång jag gått i dörren för att hämta eller lämna något har hon påtalat sitt missnöje med enstaka skall. Jag vet inte var det kommit från för hittills i hennes liv har skall aldrig varit lönsamt. Snarare tvärtom. Missnöjd var hon i alla fall. Tydligt. Hon har galet mycket energi efter valpkullen och verkar vara i toppform. Outtröttlig. Det är tacksamt med en hund som inte kroknar i första taget. Men en smula krävande med. Svårt att tillgodose hennes önskemål och behov till fullo. Workaholic.
Där är inte den gula unghunden än. Hon är mer under uppvaknande. En blomknopp p väg att brista ut för att vara lite mer poetiskt. Men än behöver hon mycket näring. Så det kommer nog att ta ett tag innan full blomning tänker jag. Lilla Till däremot, det oemotståndliga cockeryrvädret. Hon blommar fullt ut. Helt oavsett att hon löper. Helt ärligt är jag inte säker på att hon ens registrerat är det är något annorlunda. Happy happy! Hon är en handfull skulle man kunna säga men eftersom hon utrustats med mycket ”will to please” är det hanterbart. Hon håller mig alert med. Närvarande. Det är inte aktuellt att ens tänka tanken att plocka fram mobilen för ett foto när vi är tillsammans. Om jag inte vill missta kontrollen. Jag gör det ändå. Plockar fram mobilen för jag vill så innerligt gärna ha några bra bilder på henne. Resultatet blir därefter, dåliga foton och en hund som direkt märker att jag inte har full kapacitet. Inte så att hon förbryter sig helt eller så men det blir rörigt. Cockerrörigt. Det påminner mig om vikten av att vara närvarande. Fullständigt. Bruna Mer är ofta med mig och lilla Till ute. Äldre och något mer förståndig är en han en bra mentor och lagom störning för den yngre. Han är lugn och behaglig och jag har tänkt att det har att göra med att han fått mer träning och stimulans det senaste nu när han hänger med på den yngres träningspass och promenader. Fast jag vet inte riktigt. Det är något hos honom som gör att jag oroar mig lite. Som att det lugna beror på att han inte mår riktigt bra. Som vanligt är det svårt att sätta fingret på det. Bara en svag förnimmelse om att något är lite annorlunda. En känsla. Jag hoppas jag har fel. Oro är verkligen mitt sämsta område.
