Lyra gör som hon brukar och går år andra hållet. Alltså in när de andra går ut. Jag tror hon manifesterar. Gör det bara för att hon kan. Och för att hon är Lyra tvärsemot. När slottsherren höjer rösten ett par snäpp och säger LYRA slänger hon en menande blick till mig och lommar i väg mot hallen med dörren ut mot de andra. Hon är verkligen hunden med stort H trots sin litenhet och jag är henne största beundrare. När Lyra lommat ut lagar jag mat och prövar mig fram a’la Sveriges mästerkock. Det är roligt att skapa med smaker. Men jag är hungrig så det går undan. Lite väl fort kanske och inte helt genomtänkt. Men kreativt.
Vi äter inne i kväll igen för vädret är inte riktigt sådär som man önskar för att sitta ute och äta sent om kvällen. Solen har kommit tillbaka för all del. Efter regn kommer som brukligt och alltid sol. Det handlar mer om när. Men med solen kom också blåsten tillbaka. Stark och intensiv har den ruskat runt mig hela dagen och istället för att bedarra mot kvällen ökade den i styrka. Jag tog mig in, stängde dörren och tog ett djupt andetag. Så skönt med det stilla lugnet. Hela dagen har annars spenderats utomhus tillsammans med blåsten. Jag förvånas många gånger hur fort en innehållsrik dag kan gå. Blåsig eller inte. Det ena avlöser det andra och timmarna rullar lätt och positivt. Det är väl tur tänker jag för motsatsen som skulle kunna vara att dagen går långsamt och är långtråkig lockar inte det allra minsta.
Det är galet mycket bär här i år. Av alla sorter, Särskilt vildhallon. Jag tror aldrig jag sett så många och så stora vildhallon förut. Nästan ingen hallonmask är det heller. Jag plockade ett par liter idag med god hjälp av Besta. Fast hennes bär hamnade såklart inte i min hink. Tidigare under dagen åt hon blåbär då jag plockade det till en paj. Hon måste vara helt fullproppad med vitaminer och antioxidanter efter den här sommaren så mycket bär som hon ätit. Efter hela dagen utomhus fylld med aktiviteter är hon trött nu. Sover tungt. Hon och jag hann med ett helt meningslöst och värdelöst träningspass där det mesta gick fel idag med. Så där kasst som det blir ibland och man inser att det är lika bra att lägga av och göra något annat istället. Jag valde att plocka blåbär. Träningspasset blev fel från start. Det började med att jag hade tagit med stora apporter med vit tejp som jag tänkte ställa i gräset så de skulle synas och skicka mot dem men gräset var lika högt som apporterna och fullt med blommande vitklöver lyste lika starkt som den vita tejpen. Med andra ord försvann apporterna helt ur synfältet. En gick bra. Nummer två fann inte Besta och inte jag heller trots idogt letande. Ett skämt verkligen för avståndet var inte mer än trettio meter och apporten stor. Men som sagt helt kamouflerad. Vi fick lämna apporten och istället tänkte jag ut ett annat upplägg med de två apporterna jag hade kvar. Glad i hågen placerade jag ut dem och valde att skicka Besta på den först utlagda. Det gick fint men halvvägs tillbaka la hon ner apporten och säg besvärad ut innan hon plockade upp den i handtaget och kom in med hela munnen fullt av svart plastgranulat eftersom apporten spruckit. Jag tog emot den trasiga nästan tomma apporten och skickade på nästa men då blev hon tveksam att plocka upp den och stördes istället av en djurbajs av obestämd art. Unghundar. Jämmer. Tack och hej och leverpastej. Emellanåt blir det verkligen inte enligt plan och då är det lika bra att lägga av och ta nya tag en annan dag. Imorgon troligen. Utvilade med ny energi.