En ytterst objuden gäst
Det har hänt två gånger förut i mitt vuxna liv. En gång för riktigt längesedan och en gång för längesedan. Nu verkar det vara dags igen. En råtta har flyttat in! Inte en tamråtta och inget vi själva har valt utan en ren inkröktare. Jag har anat det ett tag. Misstänkt men hoppats jag haft fel. De kan ju trots allt vara en vanlig husmus eller två. Men det är det inte. Jag har inte sett den än, råttan, men det är sättet den beter sig på. Ljudet på vinden om nätterna. Tystnaden som uppstår direkt när den hör någon av oss vakna och röra oss. Det sofistikerade sättet att diskret flytta runt saker utan att lämna tydliga spår efter sig. Känslan av någons påtagliga men osynliga närvaro. Möss gör inte så, de krafsar glatt vidare tills någon slår näven sitt hårdaste i väggen där de jobbar. Då gör de ett kort litet uppehåll men börjar strax igen. En råtta är för smart för det, har ett annat betydligt mer diskret uppförande. Den lortar inte ner som möss heller, lämnar inte visitkort i form av små bajsar att finna här och var. De ör smartare än så och avslöjar sig inte. Mer än med ljudet. Det distinkta krafsandet i väggarna och ljudet av stampande små råttfötter när den skyndar undan. Men mest smyger den. Lyssnar och avvaktar och gör sitt bösta för att inte avslöja sig, Jag beundrar den för dess intellekt och förmåga att anpassa sig för att överleva. Men jag vägrar acceptera att dela slottet och vår bostad med en råttjävel. I natt väckte den oss sju minuter över fyra och nu tvekar vi inte längre. Det är verkligen en råttjävel. Och den ska ut Det är därför jag sitter här halv fem på morgonen och skriver och letar effektiva råttfällor på nätet. Kampen om slottet har börjat.
Jag har startat en annan liten kamp med. Men kamp är väl att ta i förstås, Mer av planerad åtgärd. Det handlar om Lass. Om hennes tidiga mognad och mentala styrka. Den som gör att jag redan nu, fast jag fortfarande tycker hon är liten, behöver rama in och hålla om. Den kampen är mest min egen känslomässiga. Jag har svårt att släppa taget om valptiden. Svårt att acceptera att jag inte längre kan curla runt henne och tänka att hon är liten och att resten av livet kommer senare. I hennes fall kommer resten nu. Annars är jag rökt.
Med det menar jag inte att jag ska ta i med hårdhandskarna med henne nu. Att jag ska gå från mjukt curlande till stryplänkar och öronryck. Det är inte vad det handlar om och det är heller inte förenligt med hur vi tränar våra unga hundar. Inga hundar alls för den delen. Det handlar enbart om att jag anser henne mogen att ställas krav på nu, att jag kan och bör öka kraven på henne i det vardagliga för att forma en bra vardagsbalans som i sin tur utgör hela grunden för en balanserad jakthund. Vi är i den perioden nu då vi ökar kraven på henne genom lugn och tydlighet och plockar undan det där med snabba belöningar för att betinga ett beteende. Det är mer av fostran nu, formande. Vi behåller kärleken fult ut men ökar på respekten. Kärleksfullt med det bästa för ögonen.
Det är är något jag möts av om inte dagligen så åtminstone veckovis i mitt jobb. Unga hundar med förare som hamnat lite snett i balansen emellan kärlek och respekt. Kärleken flödar i stort sett alltid och det är underbart och fantastiskt såklart men på respektsidan finns lite ner att önska. Här har föraren som regel betydligt mer respekt för hunden är tvärtom och den balansen behöver jämnas ut redan medan hunden är ung. Som en god vän uttryckte det ”har man inte kommit innan för pannbenet på unghunden när den är runt åtta månader är det mer eller mindre kört”. Det låter kanske lite hårt för någon men jag vet precis vad hen menar. En kommunikation med en (blivande) jakthund kan inte byggas enbart på kärlek och belöningar. Det måste finnas en broms med, en respekt för föraren där ett nej tas för ett nej och inte ett eventuellt eller kanske. Det här klurar jag en del på. Hur jag som instruktör ska kunna vara till hjälp och stöd för nya valp och unghundsägare på bästa sätt, och i rätt tid. Helst innan det gått för långt då. För hur det än är så blir det enklare att göra rätt från början än att rätta till felen i efterhand.
Ps Det skulle kunna vara en vessla med. Som flyttat in. jag hoppas på det Ds
