Det droppar betänkligt på fönsterblecket i mörkret. Vädret har slagit om och töandet är ett faktum. Typisk västsvensk vinter tänker jag och saknar redan det rena vita vinterlandskapet fast snön inte hunnit försvinna än. Visst, snön kan vara lite opraktisk men alternativet med slask och regn känns inte mer lockande. Tänk ändå vilken tur att vi har vädret tänker jag, det aldrig sinande samtalsämnet. Öppningen till så många kontakter, nya vänskaper och till och med djupare relationer. Vädret. Troligen bästa inkörsporten till ett samtal oavsett när och under vilka former man träffas. Vädret finns alltid där, närvarande med sin outgrundlighet, fritt fram att tyckas över utan att man behöva avslöja allt för mycket om sig själv.
Samtalen tänker jag, orden som strömmar emellan två människor eller kanske sakta stakar sig fram för att bilda en väg för det som behöver beröras. Det personliga mötet med orden som formas, noga vägs och sedan släpps ut. Ibland kan det sitta så långt inne att det blir svårt, svårt att formulera och släppa fram. Det kan vara lättare att skriva då, få ta all den tid på sig som man behöver för att först formulera fram tanken till det man vill ha sagt och sedan pränta ner det så det blir begripligt.
Jag tror det skulle vara bra att sätta sig ner och pränta ner några ord om vad man vill ha sagt till sin hund med. Skriva ner vad man vill säga vid nästa träningstillfälle så man lite lättare plockar upp tråden då. Vi är så oförberedda många gånger, tar hunden och ett knippe dummy med oss ut och börjar träna. Sedan händer saker. Bra och dåliga och vi börjar genast analysera och försöket hitta orsak och verkan mitt under pågående övning. Kommer försent på att övningen blev svårare än tänkt, att vi inte bestämt oss för vad vi ska göra när det blir fel och så bli tajmingen i vår åtgärd käpprätt åt h-vete eftersom tid inte finns för att analysera mitt i skeendet. Självklart löser vi inte sådana saker genom att skriva ner det innan, för saker sker när de sker. Men. Genom att planera träningen bättre, prata ihop sig med träningskompisen om upplägg innan man sätter igång och framför allt ta sig själv tid att tänka igenom träningen ordentligt INNAN man går ut. Mentalt förbereda sig på vad man ska träna, vad vi vill kommunicera till hunden och hur man ska agera, Tänka träningstankar hela vägen och gärna skriva ner dem så det är klart innan tar med hunden och går ut och tränar. Jag är övertygad om att vi hade kunnat spara många repetitioner om vi hade skrivit ner vår träningsplan för vare enskilt träningspass först. På papper eller i huvudet. En tydlig plan och bra förberedelse hjälper oss att bli tydliga och då blir ”samtalet” med hunden så mycket bättre. För det finns ett samtal emellan hund och förare med. Ett som ständigt pågår all den tid vi umgås tillsammans. Det kan ju vara bra att vet vad man pratar om då, och helst att man pratar om samma sak på ett språk båda förstår och helst inte bara om vädret.