Råttan

Det är ingen vessla som flyttat in på övre vinden. Tyvärr. Det är en råtta. Slottsherren såg den en dag. För en tid sedan bestämde vi oss för att sätta dit en levandefälla och fånga den ”vemdetnuvar” som flyttat in och när slottsherren stack upp huvudet genom luckan frö att ställa ut fällan stack en råtta upp huvudet genom isoleringen mellan två bjälkar. Så vi vet nu. Vet och förfasas. Att ha en vild, ovälkommen råtta inneboende är rent motbjudande. Men den här råttan sköter det åtminstone snyggt. Den håller sig i sin avdelning på övre vinden och är skygg och tystlåten. Slug är den visst med för den har inte gått i fällan än fast vi lockar med allehanda godsaker. Vi väntar. Tålmodigt och ursinnigt, Förr eller senare när suget blir för stort lär den ramla den dit. Jag hoppas på förr.

Ute ryter hårda vindar och regnet föll rejält långt fram på dagen. Snön är snart ett minne blott. I stället har vi översvämningar. och blankpolerad is på grusvägen men fortsätter vädret på samma sätt under natten lär det väl vara barmark imorgon. Blöt barmark. Det är trist såklart. Verkligen. Men jag är glad att slippa tjugo minus. Det enda som var bra med dagens väder var att jag var ordentligt förberedd på det och inte behövde överraskas och bli besviken när inte planerad hundträning och annat gick att genomföra. Nu var acceptansen ett faktum och jag tyckte, hör och häpna, att det rent av var mysigt att vara inne på eftermiddagen och inte ens behöva tänka på att försöka frammana träningsinspirationsandarna emellan skurarna. I stället sjönk jag djupt in i tankarna och bollade de nya insikterna från den senaste samtalet med min mentala coach. Jag har skaffat mig en sådan och upplever det en smula fantastiskt att i sextio minuter får prata om mig själv med någon som lyssnar utan att värdera och ger saklig input till min tankebanor. Det är många som har en personlig tränare eller coach för den fysiska delen av kroppen men jag skulle verkligen vilja påstå att en coach för den mentala delen gör minst lika stor nytta. Kanske lite extra för dem som liksom jag jobbar som ensamföretagare och inte har så många kollegor att bolla tankarna med på dagarna. Mina fyrbenta kollegor blir kanske en aning besvikna på mig när jag säger det för de är verkligen goda, inkännande lyssnare allihop men det är lite dåligt med tydliga svar och konkreta tankar. Lyra hälsar förresten att vädret idag var skit och att det var över hennes värdighet att bli medtvingad på promenad i morgonens ihärdiga regnande och meterdjupa slask(hennes uppfattning). När vi väl kommit iväg mildrades dock hennes inställning och hon blev klart mer positiv, frågan är om hon inte rent av tycket det var rätt trevligt. Efteråt, när vi kom in igen rullade hon i hop sig i bädden och jag såg inte till henne igen förrän jag släppte in henne i köket fram på eftermiddagen. Några barnbarn var här och ville ha en ”liten, snäll och lagom hund som inte hoppar” att klappa på och då föll lotten utan ytterligare övervägande på Lyra. Inte henne emot tror jag. Hon står ut med att bli klappad på. Särskilt av barn som äter något samtidigt. Inga smulor går henne förbi och av hävd äter hon allt som tappas på golvet när det finns barn i närheten. Inklusive skal från jordnötter och pistagenötter tydligen. Skalen var i alla fall bättre att äta än den kylskåpsmagnet Lass plockade ner från kylskåpet som jag fick gräva fram långt bak i munnen på henne. Att jag har lyckats hålla den påhittiga valpen borta från veterinärbesök och dyra kräkningar är nog lite av ett underverk faktiskt.