Som gjort för vårt slott
Det är kväll. Jag släpper in Lass och de andra hundarna som vistats i hundhagen en stund och Lass följer med mig in till köket och kvällsteet. Hon gnager på en Dentastick hon fått av mig och sedan ställer hon sig vid grinden mot hallen och tittar bedjande på mig. Eller är det uppoffrande? jag vet inte men grälar lite på henne och säger att meningen med att vistas med de andra i hagen är att hon ska kissa och göra klart alla toalettbestyr så hon är klar för kvällen. Men jag öppnar såklart grinden och följer med henne ut i den stjärnklara milda kvällen. Vårkänslor. En liten aning i alla fall. Lass går direkt ut på gräsmattan och kissar och vi går in igen. Det är samma visa nästan varje kväll men det är hur om helst väldigt mycket bättre med en extra runda på gräsmattan än en kisspöl inne.
Samma visa är det med temuggen med, fylld till brädden med chokladte varje kväll med läs och skrivstund i mörkret och långsamheten medan slottsherren bygger på det nya rummet. Tänk att vi hade ett rum vi inte riktigt visst om. Att det fanns ett utrymme till i vårt slott som kan blir något ganska storslaget. Jag förvånas över det varje gång det händer i livet och det gör det faktiskt rätt ofta. Det dyker upp utrymmen och möjligheter jag inte riktigt räknat med, det tycks finnas oändligt mycket mer att hämta fast man egentligen bara fortsatt gräva där man redan står. En oväntad lucka i kalendern dyker upp och kan fyllas med en kurs för flera som vill träna sin hund till exempel. Eller en ny kursidé som tar form när man trodde man inte skulle kunna uppbringa mer fantasi och inspiration. Eller ett rum bakom en tidigare dold dörr som öppnar sig inom mig och släpper ut ett intresse jag tidigare inte vetat att jag hade. Och så rummet på övervåningen då, det som finns i verkligheten och inte bara i mina tankar, sexton outnyttjade kvadratmeter där tak, golv och väggar lutar skevt och vint med en alldeles special charm tillsammans med ett stort fönster med utsikt över åkern. Här tar vårt nya sovrum form och någon gång längre farm i vår skall vi inreda det. Idag köpte vi färg till väggarna och valet föll så naturligt, enigt och självklart att vi inte ens behövde titta efter alternativ. Vi valde ”Estate green”. Ni hör ju, färgen med helt rätt namn för vårt slott, självklart lät vi det styra.
Det blev varsin träningsstund för mina två cockertjejer idag med. En i taget tog jag med dem ut. Egen tid är oslagbart. Och nödvändigt. I alla fall för de yngre. Jag är väldigt nöjd med båda två, trivs så gott med dem. Allra nöjdast är jag med att båda är friska och hela även om de egentligen är en för mycket. Men livet ville annorlunda så nu är de två och jag tycker för bra om dem för att släppa någon av dem. Med andra ord lär det blir mycket spanielträning i år och således mycket spanielfokus. En nödvändighet om jag ska få styr på dem och inte blir fullständigt golvad när deras jaktlust tänder till på allvar. Det är nog tur att jag har en hyfsat lugn labrador som komplement. En där jag kan koppla av och andas ut emellan varven.
Råttan är död. Den som till vår förskräckelse huserat på övre vinden ett tag. Den vi investerade i fällor för flera hundra kronor till för att få fatt på. Snopet nog var det inte fällorna som tog den. Det vara fasanerna. Tror vi. För i morse fann slottsherren den med genomblöt med sönderhackad hjässa i fasanernas rastgård. Den såg ut att ha varit död ett tag och det kan säkert stämma för vi har inte hört den det senaste. Faktiskt trott att den flyttat ut efter att vi började rumstera med fällor och ombyggnadsprojeketet. Men vi har undrat lite ändå förstås, funderat över var den tagit vägen och om vi verkligen haft sådan tur att den gett sig av. Nu är råttproblemet löst alldeles av sig själv och inte oss emot såklart. Men fällorna får stå kvar laddade, för säkerhets skull, om uti fall någon ny råtta skulle dyka upp.
