Mental mognad och formsvackor
Nu i eftermiddag körde slottsherren och jag en fyrkantsövning tillsammans med Vi och Mer. Bruna Mer för uppdatering och Vi i utbildningssyfte. Lilla Vi klippte linjer, stoppsignal och sidotecken rätt av medan jag och Mer stod bredvid och inspekterade och beundrades av den unga goldens säkerhet. Bruna Mer fixade det galant också men det var ju mer väntat. Medan jag stod och såg utförandet av Vi i övningen gick tankarna tillbaka till i vintras eller tidig vår då slottsherren skulle börja dirigeringträningen med henne. Det vill sig inte riktigt. Hon blev låg och lite frågande och osäkerheten lyste igenom på långt håll. Vis av tidigare hundar och duktiga mentorers råd tänker jag på det här med unga hundar och mental mognad igen. Det är verkligen så. Unga hundar passerar olika mognadsfaser och vi som förare hänger inte alltid med där. Envist hänger vi fast vid vår plan om hundensutbildning och tragglar kanske uttecken med dåligt resultat eller rejäl osäkerhet hos hunden i värsta fall. Istället för att ta en paus, bryta träningen och låta den unga hunden vila ett par månader. Vi vill såklart helst ha en lösning på det vi inte tycker fungerar direkt men riskerar istället att skapa en rejäl knut av problemet. Som kanske inte ens hade blivit ett problem om vi bara gett det tid. Senast idag påmindes jag om det igen när jag såg det fina resultatet av slottsherren och Vis träning. Träning i rätt tid. Själv har jag den senaste tiden bekymrat mig mycket över lilla Flow. Ska jag någonsin kunna tygla hennes energi och få rätsida på de glädjetjut och skall som slipper ur henne rätt som det är? Jag har tvivlat på både hundens och min egen förmåga. Häromdagen slog jag slag i saken och tog kontakt med en spanielmänniska jag beundrar starkt för rådgivning. Det är fantastiskt fint att få möjlighet att bolla bekymmer och tankar med någon man respekterar. Välbehövlig coachning. Gissa vad hans första svar till mig var efter att ha hört mina bekymmer? Pausa träningen ett par månader, ge henne tid att utvecklas utan press och uppnå mer mental mognad. Egentligen visst jag kanske svaret själv när jag tänker efter, eller i alla fall anade det men det är så märkligt skönt att kunna få råd och höra att man tänker i rätt banor av någon man respekterar högt. Jag tänker att det många gånger är så i livet, man klarar mycket själv men ibland behöver man få prata med någon utifrån. Ibland är det jag som står för coachingen och stöttar någon annan och ibland är det jag själv som behöver coachning av någon. Att dela med sig av erfarenheter och hjälpa varandra är både fint och nödvändigt.
Nu är det altanhäng igen, tillsammans med slottsherren och en hel flock hundar. Vi grillar och spanar på fasanerna som nyfiket som går i gräset en bit bort och lite längre bort betar kron och dovhjortar i gränsen mot den blommande rapsen. Och svalorna har kommit! Vi njuter av stillheten och naturen. Kanske lite extra mycket idag eftersom vi har haft människor runt oss i slottet hela den senatse veckan. Snickare, rörläggare och hundkursare. Visst gillar vi människor och att ha mycket runt oss men det sociala kontot har fyllts till bräden denna veckan så nu var det extra skönt med lite stillhet och tystnad. Imorgon tar vi nya tag igen.
