En luggsliten leksakshund
Skogen på morgonen. Solen som silas in mellan trädstammarna. Tystnaden. Själv men inte ensam avverkar jag några kilometer bland mossa och stenar tillsamman med ett par av hundarna. Tankarna virvlar, hundarna springer och välbefinnandet är på max. Så mycket energi det finns att hämta där.
Hemma igen pysslar jag med bokföring med de två yngsta gnager på benknotor på köksgolvet. Åtminstone en gör det, den andra pockar på min uppmärksamhet genom att sätta framtassarna mot mitt ben medan jag jobbar vi datorn. Inte bara en gång gör hon det utan tre. Tre gånger innan jag fattar att hon försöker säga mig något och inte bara är ute efter lite närhet. Hon behöver hjälp, lite assistans för Pal har tagit all benknotorna och lagt dem på i hög i bädden där han ligger och Lass vågar tydligen inte ta tillbaka någon själv. Jag löser det åt henne och återgår till bokföringspapprena medan hon lägger sig med sin knota på behörigt avstånd från Pal.
Lass Monster. Jag vet inte men något har verkligen hänt det senaste. Vi tjafsar nästan inget. Hyssen är inte så många och det obstinata har tonats ner. När vi tränar är vi fokuserade på varandra, har roligt ihop och löser de övningarna vi företagit oss. Monstret håller sig undan. Jag undrar när någon av oss ska syna bluffen och vi faller ihop som ett korthus men jag njuter av varje stund vi är eniga och glada innan det sker. Om det sker. Kanske har vi ändå lyckats förankra någon sorts stabil grund att luta oss mot. Jag hoppas.
Lyra har klippt sig. Rättare sagt jag har klippt henne. Det var hög tid både för att det började bli rejäla tovor på hennes öron och för att det snart är dags för spanieljakt på allvar och då blir det krångligt med långa öron och kardborrar och sånt. Så saxen kom fram och öronen klipptes ner. Bland annat. Nu ser hon inte så ovårdad ut längre utan liknar mest en lite luggsliten leksakshund. Jag undrar just om det var någon annan i flocken som retade henne för den nya frisyren förut för hon blev riktigt sur på någon av dem och vederbörande fick en rejäl åthutning. Jag hann aldrig se vem och varför men förmodligen var det någon som tittade på hennes majestät med fel ögon. Det kan räcka när hon är på sitt känsliga humör. Jag sa i alla fall till henne förut att jag tycker hon blev jättesöt och att hon verkligen klär i kortklippt. Så hon vet.
