Motivation- den viktigaste framgångsfaktorn

Det handlar om motivation tänker jag. Nästan alltid. Är man högt motiverad att få något man vill ha eller lära sig något nytt är det inga problem att kämpa lite, att öva och repetera även om omständigheterna inte är de bästa. Jag tänker på det när jag ser Pal glädje över att få hämta en tennisboll, hur motiverad han är för uppgiften. Jag tänker på det när jag ser Tills engagemang i det tjocka rörflenet på jakterna. Hur hon trots sin lilla storlek kastar sig in den täta och höga vegetationen och ger sig sjutton på att hitta fasanerna och rapphöns. Jag tänker på det och på min egen motivation när jag drar på mig regnstället och ger mig ut i skitvädret för att träna hundarna och jag tänker på det varje gång Besta får sin mat. Hur hon dansar fram över golvet(fast det styr vi bort), hur hon nästan kryper ur skinnet(fast det styr vi bort det med) innan hon får sitt varsågod och katsar sig över maten. (det styr vi också bort för vi tycker hon behöver SANSA sig). Och jag tänkte på det på en av veckans promenader. Hur Besta vet precis var de tre äppleträden finns på ödetomten en bit bort och hur hon på långt håll ger sig iväg till det första trädet. Det är verkligen inget fel på varken hennes minne, inlärningen eller motivation när det gäller äpplen eller mat. Det ser lite annorlunda ut med tygpåsar. Hon gör jobbet och hon gör det bra men långt i från med samma motivation som hon har till äpple. Kanske borde jag träna linjetagsrepetitioner med äpple som mål?

Jag tänker lite på motivation när klockan ringer strax efter fem varje ledig morgon och vi ger oss i väg i mörkret helt oavsett väderlek för ännu en jaktdag. Att den finns där ändå fast jag gnäller lite över att vi ”ska behöva iväg igen”. Det är helt motivationsstyrt faktiskt, det finns inget måste i det, inget krav och inte tjänar vi några pengar på det heller, men vi väljer ändå att göra det. Hundarna står på kö vid bilen varje morgon för att vara säkra på att komma med. Pal är extra vaken och uppmärksam efter att ha blivit kvarglömd hemma en gång och vi räknar och kontrollerar dubbelt varje resa för att inte göra om samma misstag en gång till. Motiverade för en jaktdag de med. Hundarna. Fast å andra sidan är de alltid lika motiverade att hänga med oss på våra utflykter oavsett slutmål. Att umgås med flocken är en motivation i sig den med. En jag själv kommit att uppskatta allt mer efter vart när åren gått. Men det är klart, att umgås tillsammans hela flocken på just en jaktdag trumfar väl det mesta.

Just nu för stunden vet jag inte riktigt ändå. Var jag har motivationen. Det är lördag kväll efter jobb och barnkalas och slottsherren lagar viltpytt av fågel från fredagens jakt medan mörkret vilar kompakt utanför köksfönstret. Lass och Pal är med och assisterar men är mest i vägen i största allmänhet och jag gör mitt bästa för att bara sitta still och titta på. Lass är sjukt intresserad av matlagningen ikväll, förmodligen på grund av viltlukten. Att matlagning kan vara så spännande tänker jag och tittar på den lilla cockern som följer slottsherrens minsta rörelse in i detalj. Slottsherren är väl inte så där värst motiverad till matlagning i vanliga fall, om vi nu ska prata om motivation, men det blir något helt annat med den motivationen när det handlar om matlagning av ”egenproducerat” som i idag. Lass är motiverad av en annan anledning, mer den att få äta maten. Hon är en klurig liten hund Lass, en nöt att knäcka men lyckas jag med det tror jag hon kan blir riktigt käck. Också som jakthund och inte bara som matlagnings assistent. Det yttersta skalet på nöten har börjat krackelera, jag anar den mjukare behagligare insidan, nu ska jag bara fortsätta jobba på att ta mig hela vägen in i kärnan. I Lass kärna. Slottsherren har övergått till att göra en grönsallad nu och Lass står tätt bakom med en leksak i munnen. Beredd, förhoppningsfull och motiverad hoppas hon att slottsherren ska uppmärksamma henne och erbjuda en byteshandel. En svans som av någon outgrundliga anledning lossnat från mjukishunden mot en gurkskiva kanske? Eller varför inte en boll mot en bit rapphöns filé?

Slottsherrens viltpytt för er som vill laga:

800 gram potatis som tärnas, en stor hackad gul lök , två gräsandsbröst, två fasanbröst och 4 rapphönsbröst, i paket rökt tärnat bacon eller sidfläsk, 2 deciliter trattkantareller,1 tesked dijonsenap, 1 tesked hp sausce, 1 deciliter havregrädde, salt, svartpeppar och färsk persilja att garnera med.

Gör så här: sjud fågelköttet ca tio minuter i lättsaltat vatten. Tärna dem sedan i lagom stora bitar. Frös bacon och trattkantareller i lite smör i en stekpanna. Råstek den tärnade potatisen tillsammans med den gula löken i lite smör och olivolja en stor järngryta. Blanda sedan allt i grytan, häll på havregrädden, senapen och hp såsen, rör om och värm upp, salta och peppra efter behag