Det är hundra gånger bättre..
Gulliga Lillie blev äckliga Lillie och rullade sig i något kadaver på kvällens promenad. Knappt vi ville ha in henne i huset. Slottsherren fick ta fram vattenslangen med det nya duschmunstycket och schamponera Lillie som accepterade behandlingen med jämnmod. Hon har väl blivit van tänker jag. Ingen av våra hundar har fått så många tvättar med hjälp av vattenslangen och vattenkannor med ljummet vatten som hon. För ingen av dem har vart i närheten av att rulla sig i äckliga saker i den omfattningen gulliga(äckliga) Lillie gör. Men som vanligt är det bara oss hennes tilltag ger bekymmer, själv verkar hon märkbart nöjd över att lukta skit. Aldrig mer en tik säger slottsherren medan han schamponerar Lillie med gummihandskar på händerna. Jag vill mena att det inte handlar om könet hos hunden men måste samtidigt medge att hanhundarna (i alla fall våra) sällan rullar sig i skit på samma sättet. Fast å andra sidan gör ingen av våra andra tikar det heller. Det är mest bara Lillie som gör så men vi tycker om henne ändå såklart. I alla fall efter schamponeringen.
Annat som luktar skit den här årstiden är vår bil. Den luktar väl inte just skit i och för sig men den luktar dåligt. Efter att i ett par månader ha fraktat runt oss, hundarna och utrustningen i varierande och ganska blöt väderlek stinker den inpyrt av fukt och blöt hund. Vi tar ur alla fällar och blöta täcken efter resorna men det räcker inte riktigt hela vägen. Dessutom har det varit svårt att få dem ordentligt torra på de få dagarna med torkmöjligheter emellan jaktdagarna. Så bilen luktar fortsatt. Men så köpte jag en doftgrej på Ica, en med liljekonvalj, drog skyddsplasten och ställde den i bilen. Ett lyckokast. Den ljuva liljekonvaljdoften sprider sig över den mindre behagliga blöthunddoften och bilens inomhusklimat steg med säkert hundra procent i rätt riktning. Fortfarande smutsig förstås, och sunkigt fuktigt men så får det vara till jaktsäsongen är förbi. Jag tror jag ska köpa på mig några fler liljekonvaljdofter att ha i lager. I fall lusten att städa bilen skjuts upp eller uteblir även efter avslutad jaktsäsong. Det är inte helt oväntat om det blir så.
Jag planerar och planerar och planerar. Tankarna bildar kö i huvudet men ingen tycks komma fram hela vägen. Det är som en trafikstockning i morgonrusningen genom en storstad. Sakta, sakta men stabilt går det framåt. Snart har jag nog lyckats värka fram hela kursschemat. Det är verkligen angenäma bekymmer att kunna forma arbete på det här sättet. Lägga upp dagarna och styra det som jag vill. Kul med efterfrågan. Men faktum kvarstår, det är sjukt mycket planering för att få ihop alla delar och galet lätt att säga ”ja” till lite för många så det längre fram blir lite för mycket. Trots allt är det hundra gånger bättre att säga nej i för väg än att behöva ställa in i efterhand och orsaka ännu mer besvikelse i efterhand. Så tyvärr blir det lite så i vår är jag rädd. Lite mindre av nya kurser för att ge mer utrymme för de som redan pågår, och jag kommer behöva säga nej till en del förfrågningar för att inte riskera att boka på mig för mycket. Så är det.
