Vilodagar

Då är vi tillbaka i vardagen igen. Vanlig avkopplande vardag. Eller var det kanske vardag det som var? Jag vet inte riktigt längre, för numera flyter vardag och helg ihop så som arbete och fritid gör och veckodagarna mixas i en salig blandning. Jag har bekymmer med att hålla reda på dagarna och får tittat i almanackan både en och två gånger för att övertyga mig om det är onsdag eller torsdag eller vad det nu kan vara. Det blir väl lätt så när man jobbar med sin hobby funderar jag och känner mig lite saligt glad samtidigt som jag tänker på det. För mig är det en ynnest att själv få forma både min vardag och mitt arbete. Måndag eller fredag spelar liksom ingen större ingen roll. Denna tiden på året går dessutom arbetet extra lätt i den prunkande grönskan och behagliga temperaturen. Det har blåst tacksamt det senaste med så vi har förskonats från mygg och knott även på kvällarna så inte ens de små eländena har stört utelivet. Den första sådden av sallad och rädisor i pallkragarna är skördad och uppäten och jag har pillat ner nya små fröer för en andra omgång. Märg och sockerärtor blommar och frodas och potatisen växer på bra. Det är en fin sommar för växtligheten i år.

Efter en hel veckas tid med gäster, egna kurser och Tomikurser kändes fantastiskt skönt att öppna dörren tidigt i morse och blicka ut över fälten. Fyra vildsvin betade i åkerkanten, på behörigt avstånd från slottsträdgården som tur var. De vilda djuren har hållit sig i bakgrunden några dagar och bara kommit fram sent om kvällarna och vildsvinen har vi inte sett till alls. Kanske har de känt att det varit nya människor och hundar runt slottet och förståndigt avvaktat till allt blev som vanligt igen. Det verkar nästan så. Jag känner mig lite som de vilda djuren för stunden, jag när ett stort behov av att avvakta och hålla mig i bakgrunden några dagar. Mitt sociala konto är övertrasserat med råge nu. Det har varit så makalöst roligt med alla människor, hundar och kurser men nu behövs egen tid och tystnad. Det förvånar mig faktiskt en smula hur jag kan vara så extrovert och introvert på samma gång. Hur jag kan jag ha ett så stort behov av sociala kontakter och ett nästan ännu större behov av att vara själv? Två sidor av samma mynt, eller människa.

Egentiden denna midsommarhelgen, för jag vet faktiskt att det är midsommar och dessutom fredag, ska ägnas åt egna hundar, god mat, hemmapyssel och kanske en ny rabatt i slottsträdgården. En med växter för bin och fjärilar. I lila, blått och vitt tänker jag mig för det tror jag fjärilar tycker om. Kanske får några kryddväxter växa fritt där med, för prydnad och nytta. Röd solhatt är ett måste, så den får jag göra plats för. Och så har jag har mängder av övningar och träningsuppgifter till hundarna att pyssla med, efter kursdagarna med Tomi. Det är väldigt givande när någon annan lägger upp träningen på marker där man tränar själv i vanliga fall. Det dyker upp vinklar och möjligheter i övningar och terräng som man faktiskt inte riktigt tänkt på innan och ideerna utvecklas. De ska absolut ut och prövas!

Jag delar med mig av en av de vackraste kärleksvisorna så här i midsommartid med. ”Jag ger dig min morgon” av Fred Åkerström. Störst av allt är trots allt kärleken. Fast det finns en liten tagg eller sorg i den vackra visan tycker jag. Det känns lite ledsamt att mannen (jag tror det är en man) som sjunger i visan aldrig fick sagt det där han tänker till kvinnan när hon är vaken. Han missar ju något viktigt där, men kanske är det därför visan blir lite extra fin? Det finns mycket att fundera över…

Återigen gryr dagen vid din bleka skuldra
Genom frostigt glas syns solen som en huldra
Ditt hår, det flyter över hela kudden
Om du var vaken skulle jag ge dig
Allt det där jag aldrig ger dig
Men du, jag ger dig min morgon
Jag ger dig min dag

Vår gardin, den böljar svagt där solen strömmar
Långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar
Du drömmer om nåt fint, jag ser du småler
Om du var vaken skulle jag ge dig
Allt det där jag aldrig ger dig
Men du, jag ger dig min morgon
Jag ger dig min dag

Utanför vårt fönster hör vi markens sånger
Som ett rastlöst barn om våren dagen kommer
Lyssna till den sång som jorden sjunger
Om du var vaken skulle jag ge dig
Allt det där jag aldrig ger dig
Men du, jag ger dig min morgon
Jag ger dig min dag

Likt en sländas spröda vinge ögat skälver
Solens smälta i ditt hår kring pannan välver
Du, jag tror vi flyr rakt in i solen
Om du var vaken skulle jag ge dig
Allt det där jag aldrig ger dig
Men du, jag ger dig min morgon
Jag ger dig min dag
Men du, jag ger dig min morgon
Jag ger dig min dag