Lördagkväll och nedvarvning tillsammans med Pal, slottsherren och Daniel Norgren. Pal vid mina fötter, slottsherren i puben och Daniel i högtalarna för att förtydliga lite. Slottsherren äter en semla men jag äter en bit fäbodknäcke med prästost. Jag hade inte sagt nej till en semla egentligen men som ett led i att få bättre ordning på min ibs mage äter jag varken socker eller mjölkprodukter under en period. Förutom hårdost då. Och fäbodknäcke är riktigt fint måste jag säga och resten är en vanesak. Slottsherren och jag är nöjda men dagen efter att ha haft fullt hus med retrieverekipage på träningen men Lass är understimulerad, Den där sällsynt dåliga kombinationen igen. Hon är hemsk i de lägena, letar upp saker att dra fram och bita sönder och är överjävlig på att lyckas hitta grejer fast jag tycker mig ha plockat undan ALLT. Nu var det en fäll med gummerad baksida som fick sig en omgång. Den gummerade baksidan fick, och gummibitar spreds över golvet. Hur hon fick tag på fällen är obegripligt för den var inte i samma rum som hon vistas i mig veterligen. Jag tog den ifrån henne, grälade över hennes uppfinningsrikedom och lade fällen på avfuktaren på andra sidan grinden och slog mig ner på stolen igen. I fyra minuter varade friden sedan skulle jag fylla på med en skiva prästost och såg då hur Lass biter bort den gummerade baksidan på fällen igen. Samma fäll! Fråga mig inte hur hon lyckats. För grinden var fortfarande stängd. I Lass har jag mött min överman. Nästan snopet att det ska vara en liten tio kilos cocker som överlistar mig bara. Nu har hon fått en benknota så hoppas jag på kvällsfrid med en varaktighet över fyra minuter. Åtminstone.
Jag tror Lass har en kreativ hjärna. Som jag. En sådan som aldrig tar semester hur ledig jag än må vara. En där idéer och tankar virvlar runt, cirkulerar, byter riktning och tar ett varv till. Jag gör små noteringar i mitt block när idéerna tar fart och något jag inte vill riskera att glömma till ett senare tillfälle dyker upp. Små anteckningar och stödord fyller sidorna i blocket, ibland med en ring eller ram runt för att sticka i mängden. Jag tror Lass gör något liknande men i brist på penna och block omsätter hon idéerna i verkligheten direkt. Hon klurar ut svåra saker och jobbar frenetiskt på en lösning. Som den hur hon skulle få fatt i fällen på andra sidan grinden till exempel. Tidigare på kvällen hörde jag henne skälla i rastgården utanför dörren och gick ut för att säga till henne att sluta upp med det men jag fann henne inte. För hon hade kommit på den utmärkta idén att gräva sig in under trappan och där inifrån krävdes tydligen ännu mer list för att komma på hur hon skulle ta sig ut därifrån igen. Därav skällandet. Jag var på väg in för att säga till slottsherren att vi behövde få fatt i en spade i mörkret och gräva fram henne när hon lyckades krångla sig ut. Nöjd med sig själv for hon rätt förbi mig in igenom dörren och slängde sig i en av biabäddarna under trappan mäkta nöjd med sig själv. The monster is back och jag blir så innerligt trött.