Där värden skapas
Måndag morgon. Slottsherren åker till bortajobbet och Lad äter frukost igen. Jag rullar ut yogamattan på golvet och lögger lite diskret ögonskugga med svagt glitter på ögonlocken. Samma glitter som senare på dagen återfinns över hela ansiktet då vinden fått ögonen att rinna och klumpiga tumvantar försökt stryka undan tårarna. Allt är som vanligt och jag är nöjd. Vanlig vardag är så underskattad tänker jag och öppnar upp bokföringsprogrammet på datorn. Premiär för de nya rutinerna kring bokföringen och mitt nya kontor. Fortfarande går jag fel väg när jag ska hämta pärmar och papper men jag bli nöjd när jag ser vita rummets matsalsbord helt utan pappershögar och kommer på att jag gått fel. Ett paket med en beställning i webshopen ska packas och hundar ska rastas så snart mörkret och vildsvinen skingrats. Jag funderar på om nästa steg är att installera Klarna som betalningstjänst på hemsidan och väger för och emot. Inser att det kan göra det enklare för både kunderna och mig men vill helst inte vara bunden till de ”stora jättarna”. Svåra val och viktigt tankar. Idag gör Donald Trump comeback som president i USA vilket också orsakar viktiga tankar och gör mig i leka delar arga som förtvivlad men jag lägger det åt sidan ett tag och stannar i min verklighet som handlar om mer jordnära bekymmer. Jag publicerar ett inlägg om mina tanker med godisbelöningar i Övningsbanken och lägger ut en ledig kursplats på facebooksidan. Ser ljuset sakta sila fram genom mörkret utanför och hör radioreportern hoppfullt meddela att solen kan orka sig fram idag. Det och fyra extra minuters dagsljus gör måndagen ännu bättre tänker jag och dricker upp det sista nu avsvalnade blommiga teet.
Sen gick jag ut. Tog Besta och Pal med på en tur i dimman i skogen. Råkallt, stilla och alldeles tyst. Så när som på stegen av mina stövlar i terrängen, porlandet i små vattendrags rännilar och några kraxande korpar när vi kom upp på hygget. Dimman låg så tät att jag inte såg dem fast jag förstod på ljudet att de var ganska nära. Tjutet från en ormvråk när vi kom ner på fälten igen med i övrigt tyst. Steg efter steg med virvlande tankar, frisläppta hundar och kalla händer. Hem igen och byta hundpatrull. Lyra ”the Queen” som går in i höglöp fick gå ut tillsammans med småprinsessorna. I början var de två små nästan överväldiga av ”the Queens” närvaro men också fullt medvetna om reglerna som gäller när hon är med. Vilken respekt som följer i hennes skugga, som en aura runt hela hennes lilla hundperson och jag önskar jag hade en del av hennes kraft, hennes självklara ledarskap som inte lämnar något utrymme för ifrågasättande eller tvivel. Elva kilo lätt bossar hon över ett en hel hundflock och ett stort revir. I flocken räknas också två människor i övre medelåldern in, förutsatt att de sköter sig förstås och bidrar med god mat och mjuka fåtöljer. Men jag har en känsla av att det är lite på nåder ändå. Vi går vår runda i mossen, småprinsessorna sköter sig och ”the Queen” låter mig tro för ett kort ögonblick att jag är den som leder promenaden. Tacksam för det lilla bjuder jag henne en godbit är hon kikar upp på mig och beklagar sig lite över småprinsessorna lite väl högljudda lek. Lite förtroliga kan vi vara ibland ändå Lyra och jag.
Växlar hundar igen. Rastar klart. Tränar lilla Till i tecken och signaler och blir förtjust av den glad lilla cockerns uppmärksamhet och uppriktighet. Hon vill så gärna gräva lite sork i tuvorna i marken där vi är och tränar. Jag ser det på henne. Men hon ställer upp på träningspasset. Lydigt och prydligt utför hon övningarna jag presenterar för henne och hon tycker allt det är kul med fast jag ser hennes längtan till det andra. Jag kan såklart inte låta bli att träna en stund med Pal med. Vi repeterar vidare med högerdirigeringar på grund nivå men utökar sakta. Idag med att det finns ett känt område till vänster om honom när jag skickar höger till ett annat känt område. Sedan vänder jag honom helt om och skickar höger till området som var åt vänster när han satt åt andra hållet. Nio tennisbollar senare är jag nöjd och tycker det känns rimligt att avsluta även om han säkerligen kunnat tänka sig tjugo tennisbollar till. Minst. Besta fick ett träningspass igår tillsammans med en kompis. Hon var helt ur spår och jag vill skylla på löpet. Det är väl en del av sanningen och den andra är att det inte på något sätt är något nytt. Med hennes svackor. Hon är ojämn, har varit hela tiden och så är det bara. När hon är i de bra faserna är hon verkligt bra och rolig att jobba med men i de andra perioderna kan det diskuteras. Det är som det är, jag ger henne träningspaus nu under löpet och lite till och inväntar den roliga fasen med den pigga alerta mökgula hunden som kommer när hormonerna svänger rätt igen. Jämmer.
”Du vet att resan är en del av målet, med sina upp- och nedgångar, platåer och bakslag och framsteg. Där i ligger utvecklingen, där finns smaken av seger, där skapas värden.”- Olof Röhlander
