Igår hade vi vår förts kursdag på Boda hund och fågel. Dagen föll väldigt väl ut måste jag säga. så lyxigt att får tillgång till markerna och utöver blir serverad både förmiddagsfika, lunch och eftermiddagsfika. Att sedan vädret var helt och håller på vår sida gjorde ju inte saken sämre direkt. Vi fick verkligen uppleva vårvinter, den femte årstiden som vi egentligen inte har här för vi bor för långt söderut för det. Men i går fick vi uppleva den. När solen är så stark mot den vita snön att man blir fullkomligt bländad samtidigt som snön smälter av dagsmeja och fåglarna sjunger sina vackraste melodier. Den typen av dagar då jag uppskattar extra högt att jag har ett utomhusjobb.
Vädret var inte dåligt idag heller, vädret, men det var betydligt mindre sol och betydligt mer blåst vilket gjorde det betydligt kallare. Utejobb idag fast med kennelträff för våra egna valpköpare. Sådan träffar är något av det roligaste med att föda upp hundar. Gemenskapen runt hundarna och träningen. Och vi har verkligen de bästa valpköparna man kan tänka sig, det har nog många uppfödare i och för sig men det är inget som hindrar att vi också har det. Vi är så glada över att ni ställer upp och kommer nr vi fixar och något och idag tackar vi lite extra för presenter till både oss och valparna. De små har fullt upp med sina presenter nu, kaninerna, igelkotten, pandan, råttan och elefanten har alla utsatts för olika former av anfall och attacker, ruskandet är inte att leka med kan jag meddela och de är för söta när de bär hem sina ”dödade byten” till biabädden. Helt underbara att titta på är de.
Senast igår var jag en liten aning bekymrad över valparnas uppfostran. My har en ängels tålamod och lite till och valparna har inga hämningar alls. Jag funderade över om vi kanske skulle behöva gripa in lite mer aktivt i deras fostran eller kanske ta hjälp av någon av flockens andra stabila valpvänliga men fostrande hundar. Jag behövde inte fundera så länge på det för redan idag på morgonen hade tydligen mamma My kommit fram till samma sak. Tydligt och bestämt grälade hon på den svarat tiken med vita tåspetsar så hon fann det bäst att pipa iväg och gömma sig under en av fåtöljerna. Lite senare var det en av grabbarnas tur. Hon gör det lite annorlunda My, på sitt mjuka men ändå lite burdusa sätt. Hon greppade valpens framben och lyfte lite grand, genast blev valpen passiv med magen i vädret. Nu har flera av valparna fått samma behandling och det verkar fungera alldeles utmärkt. Nu frågar de innan de diar och biter inte lika hårt i skoningslöst längre. Inte ens i oss. Eller så är det bara tröttare än vanligt efter en händelserik dag. Får se hur deras uppfostran artar sig kommande dagar. Och jag har slutat fundera över huruvida mamma My kommer klara det, jag behöver inte tveka längre, hon är suverän. Nu leker de på köksgolvet med de nya leksakerna efter att ha fått tredje omgången avmaskning. De är mycket att stå i som valp. Och som uppfödare.
Märkligt. En hel dag med kennelträff och jag fick inte tagit ett enda foto. Det konstiga är att jag inte ens tänkte på det förrän nu när jag skulle välja bild från dagen till inlägget jag håller på med och märkte att jag inte hade någon. Vilken miss. Fick bli en på de vackra tulpaneran vi fick istället.