Det är det enda
Det är torrt. Nästan galet torrt. Några få stänk i morse så dammet la sig men inte mer än så. Inget regn väntas under den närmaste tio dagars perioden heller så det torra lär fortsätta. För min personliga del gör det inte så mycket förutom att lerjorden här är stenhård så vi inte får ner potatisen. Fast hade vi fått ner dem är det ändå så inget som växer om innan regnet kommer. Också lite oron då, över grundvattennivån och medkänslan med alla dem som jobbar med växtodling och djurhållning.
Om jag inte tänker på regnbristen så är majvädret enbart magiskt och tiden emellan hägg och syren oslagbar. Det går för fort bara, det är det enda. Det går fort med vilde Wirre med. Jösses vad han vuxit de sista tio dagarna. Hela hans rörelsemönster har ändrats, från klumpig till nästan smidig. Han hoppar högt och långt och når nu upp för att ta saker från köksbänkarna. Det märkte jag i morse för när jag kom tillbaka till köket från toaletten hade Wirre plockat ner lasern som vi fått låna. Som tur var låg den skyddad i väskan och väskan i sin tur klarade sig undan med märken av Wirres hajtänder i två av hörnen. Hemskt retligt men det kunde så klart gått mycket värre för både väskan och lasern. Det går fort när han springer på gräsmattan med, riktiga labberace får han och springer i stora cirklar runt, runt med svansen som ett frågetecken efter sig. Han är verkligen rolig! Söt i all sin gänglighet är han med förstås, extra söt igår när han umgicks med storebror Lad på gårdsplanen medan slottsherren fixade med bilarna och han gjorde precis som Lad. Lad bar runt på en leksak och efter släntrade Wirre också han med en leksak i munnen. Stannade Lad stannade Wirre och la Lad ner sin leksak gjorde Wirre detsamma. Gulligt.
Gulliga var också Pal och Korp när vi tränade dem tillsammans. Så välartade, bussiga och fokuserade i jobbet och med ett sådant driv efter apporterna att ingen terräng eller uppgift känns omöjlig. Det är intressant tycker jag och lite märkligt hur de två kan vara så lika. De har samma fokus, en koncentration utöver det vanliga, samma smygande pantergång i följsamheten och tass som alltid vill lätta från marken när vi ställer upp dem för att skicka. Eftersom kriteriet för att få gå är fyra tassar i marken ser jag till att den lyfta framtassen kommer ner men då fjädrar gärna en baktass upp lite istället. Samma med Korpen. De två grabbarna är till stora delarna stöpta i samma form trots att det inte är släkt och faktiskt inte ens av samma ras. Visst är det lite kul?
