I de lugnaste vatten..
Jag har alltid tänkt mig Besta som en rätt lugn hund. En sådan där godmodig som finner sig i det mesta och anpassar sig lätt. Jag har väl för all del inte ändrat uppfattningen om henne men jag har fått omvärdera lite nu. Det är faktiskt först nu jag märkt att hennes lugn har varit en följd av tillräcklig och tillfredställande aktiveringen. Jag vet inte varför det kommer lite som en överraskning men jag har nog bara inte tänkt på hur mycket hon gör under dagarna som hon inte gör nu och hon haft tratt och varit på paus. För det är först nu jag sett hennes andra sida, den när hon inte är tillräckligt trött och nöjd. Hon är rätt hopplös nu faktiskt. Eller inte alls hopplös för hoppar gör hon mest hela tiden och det är rent omöjligt att få henne att bara sitta ner på rumpan. Hon är vild. River i stort sett huset med tratten, kastar sig handlöst över allt ätbart, hystar runt Wirres leksaker och jagar kaniner och flugor och allt hon kommer åt om hon får chansen. Men det får hon inte för hon ska ta det lugnt ett tag till. Intressant för mig att se få se den här andra sidan av henne och plötsligt blir det också uppenbart hur mycket våra hundar faktiskt gör på dagarna. När de inte har tratt och ligger på vila vill säga. Jag tänker ibland att vilken som helst av dem hade gjort sig perfekt som vanlig familjehund någonstans och de tror jag väl egentligt fortfarande att de skulle göra men jag är mer medveten nu om hur mycket vi gör med dem utan att jag tänker närmare över att vi gör det. Det har Besta upplyst mig om nu. Hur även den till synes lugnaste labrador kan visa helt andra sidor när den är sjukskriven och en smula understimulerad. Att beakta.
Så kom det där utlovade regnet idag, och kylan. Mest kylan. Den med snö i luften på sina ställen runt i kring oss. Från lätt sommarklädsel till full vintermundering igen. Varmaste vinterjackan, mössa och vantar och med dem på gick utejobbet utomordentligt bra idag. Tappra kursdeltagare jobbade på utan att låta sig hindras eller gnälla över omständigheterna med. Väder är som väder är. Så blev det inte så farligt heller. Inte någon vidare nederbörd att tala om trots väderomslaget, inte i millimeter räknat och även om varje liten millimeter gör gott fattas det fortfarande en del vatten för att marken ska bli nöjd. Det ska i och för sig fortsätta regna i natt så kanske vaknar jag till fylld regnvattentunna imorgon. Vi får se. Jag bör vara försiktig med att önska för mycket för jag vill inte riskera att det regnar resten av sommaren. Ska bara passa på att önska ett litet uppehåll i regnet under dagen imorgon då vi ska hålla kurs på Ulkeröd igen, så där emellan klockan tio och sexton. Är det att önska för mycket tro?
